Kvicksilver

Sammanfattning

Detta dokument beskriver förgiftning med metalliskt (elementärt) kvicksilver och oorganiska kvicksilversalter. Organiska kvicksilverföreningar omfattas inte (RING GIC i händelse av sådan förgiftning).

Kvicksilver reagerar med sulfhydrylgrupper vilket leder till inaktivering av olika enzymer med störd cellmetabolism som följd. Dessutom skadas vissa cellmembran - mest uttalat i njurarna. Oorganiska kvicksilversalter är kraftigt retande på slemhinnor.

Förtäring av oorganiska kvicksilversalter resulterar i intensiva gastrointestinala symtom och systemeffekter, främst njurskada. Inandning ger kraftiga retsymtom från luftvägarna.

Förtäring av metalliskt kvicksilver i måttliga mängder är ofarligt hos personer med normal tarmfunktion, medan inandning av förångat kvicksilver kan ge symtom.

Behandlingen är dels symtomatisk, dels specifik med antidoterna DMSA (ges peroralt) och DMPS (ges parenteralt). Dessa är kelatbildare och komplexbinder kvicksilver och ökar dess elimination.

Symtom / fynd

METALLISKT KVICKSLIVER

Är vid rumstempertur en flyktig vätska som sakta förångas och som efter låggradig kronisk inhalation kan ge förgiftningssymtom. Detta är dock ovanligt. RING GIC.

Akut inandning av höga halter kvicksilverångor ( t ex vid uppvärmning) kan efter några timmar ge uttalade retsymtom från luftvägarna med risk för toxiskt lungödem, frossa, metallsmak i munnen och allmän sjukdomskänsla. Vid massiv inandning kan systemeffekter som efter förtäring av oorganiska kvicksilversalter tillkomma.

Metalliskt kvicksilver absorberas i obetydlig omfattning från magtarmkanalen och förgiftningsrisk föreligger inte efter förtäring av måttliga mängder ( t ex av kvicksilver från termometrar), förutsatt att tarmfunktionen är normal.

OORGANISKA KVICKSILVERSALTER

Inandning ger samma symtom som efter akut inhalation av hög halt kvicksilverångor, se ovan.

Kvicksilversalter, t ex kvicksilverklorid och kvicksilvernitrat, är frätande och förtäríng ger skador i munhåla, svalg, esofagus och ventrikel med åtföljande svåra smärtor, kräkningar, diarré och blödningar från ventrikel och tarm. Dehydrering och elektrolyrubbningar kan uppträda snabbt och leda till allvarlig cirkulationssvikt. Senare tillkommer andra systemeffekter, framför allt njurskada (tubulär nekros, nefrotiskt syndrom) som kan leda till manifest njursvikt.

Vid subakut och kronisk eponering för oorganiska kvicksliversalter kan,bland annat, en rad CNS-symtom samt njurskada utvecklas RING GIC. Kroniskt exponerade barn kan i sällsynta fall utveckla ett speciellt syndrom - akrodyni (pink disease), RING GIC.

Långvarig användning av kvicksilverhaltiga hudpreparat kan ge njurpåverkan och polyneuropati.

Provtagning / undersökningar

Blodstatus, syrabasstatus, elektrolytstatus, kreatinin, urinstatus, leverstatus.

Hg-koncentration i blod och urin. Vid behandling med kelatbildare följs Hg-utsöndringen i urin.

Diagnostiskt EKG

Lungröntgen, ev esofagogastroskopi.

Övervakning / behandling

METALLISKT KVICKSILVER

Inandning, RING GIC.

Förtäring av måttlig mängd, t ex droppar från febertermometer, är ofarligt och föranleder ingen åtgärd förutsatt att tarmfunktionen är normal. Förtäring av extremt stor mängd kan aktualisera mer aktiva åtgärder, RING GIC.

OORGANISKA KVICKSILVERSALTER

Efter inhalation ges symtomatisk behandling enligt dokument, se separat dokument, Retande gaser.
Systemeffekter kan tillstöta även efter inandning och kräva behandling med antidot, RING GIC.

Efter förtäring ges omgående rikligt med dryck, helst mjölk. Ventrikelsköljning och tillförsel av kol.

Antidot, kelatbehandling, om typiska symtom.

Intensivvård med övervakning av medvetandegrad, cirkulation och andning. Arytmiövervakning.

Antacida och protonpumpshämmare.

Esofagogastroskopi vid misstanke om korrosiv skada.

Rehydrering, korrektion av elektrolytrubbningar. Generöst med vätska iv, sörj för en god diures.

Hemodialys påskyndar inte eliminationen men blir ofta aktuell pga njursvikt.

ANTIDOTBEHANDLING

Antidoter är dimerkaptobärnstenssyra (DMSA), som ges per os, eller dimerkaptopropansulfonat (DMPS), som ges iv eller im. Om uttalade gastrointestinala symtom föreligger kan behandling med DMSA vara svår att genomföra, och då ges i stället omgående DMPS. Viktigt att inte antidotbehandlingen fördröjs i de fall indikationen är uppenbar.

Dosering av DMSA: Vuxna och barn 10 mg/kg per os var 8:e timma i 5 dygn, därefter 10 mg/kg var 12:e timma.

Dosering av DMPS: Vuxna ges 250 mg iv var 4:e timme under första dygnet, 250 mg iv var 6:e timme andra dygnet, därefter 250 mg var 6-8-12 timme dagligen. Övergång till DMSA görs när så är möjligt. Barn ges 5 mg/kg iv var 4:e timmaförsta dygnet. Doseringsintervall därefter så som anges för vuxna.

Följ kvickslivereliminationen i urin. Beträffande behandlingstidens längd och terapikontroll, RING GIC.

Toxicitet / koncentrationer

Normalvärde, blod: <25-50 nmol/L

Normalvärde, urin: <50-100 nmol/L

Toxisk konc, blod: 100-250 nmol/L

Toxisk konc, urin: 500-1500 nmol/L

Förekomst / preparat

Metall (flytande tillstånd), ånga, salter, veterinärläkemedel (t ex liniment för häst, sk Blister), termometrar, mätinstrument, batterier, hudblekmedel, naturmedel.