Sammanfattning

Det finns ca 3000 olika ormarter i världen. De flesta är ogiftiga. Ormarna delas upp i familjer. Dessa benämns Hydrophidae (havsormar), Colubridae (snokar), Elapidae (kobror, mambor, korallormar, kraits, taipaner etc) och Viperidae. Familjen Viperidae delas upp i underfamiljerna Viperinae (huggormar) samt Crotalinae (näsgropsormar, skallerormar, lansormar, trädhuggormar, halysormar, kopparhuvuden, mockasiner). I familjen Colubridae finns endast ett fåtal giftormar t ex Boomslang.

På Giftinformationscentralen (GIC) finns information om symtom och behandling vid bett av olika giftormar. Det är av yttersta vikt att ta reda på ormens korrekta namn - helst det vetenskapliga latinska namnet - när ett bett inträffat. Därefter, RING GIC.

Symtom / fynd

Symtombilden efter bett av giftormar kan vara mycket komplex och varierar för olika familjer,släkten och arter.

En gammal, ofta framförd tes är att giftet från ormar tillhörande familjen Elapidae ger symtom i form av förlamning, medan giftet från ormar från familjen Viperidae orsakar vävnadsskador och blödningar. Undantagen från denna regel är dock många. Det finns t ex elapider som enbart ger svåra blödningar eller både vävnadsnekroser och förlamning. Inom familjen Viperidae finns också ormar som inte passar in i mönstret utan också ger neurologisk påverkan. Se vidare dokument Ormbett.

Provtagning / undersökningar

Se dokument Ormbett.

Övervakning / behandling

Se dokument Ormbett.

Toxicitet / koncentrationer

Se dokument Ormbett.

Förekomst / preparat

Se Dokument Ormbett.