Sammanfattning

Organiska fosforföreningar hämmar enzymet acetylkolinesteras. Halten acetylkolin vid nervändslut ökar och därmed också nervimpulsflödet. Acetylkolin förekommer som signalsubstans både i det centrala och perifera nervsystemet och påverkar såväl nikotin- som muskarinreceptorer.

Förgiftning kan ske via inandning, förtäring och hudkontakt. Symtomdebuten varierar från minuter till ½ (-1) dygn (hudexponering). Mios, ökad salivation och svettningar är typiska symtom. Vid allvarlig förgiftning ses bl a muskelryckningar, muskelsvaghet, andningsinsufficiens, arytmier och cirkulationssvikt.

Behandlingen innefattar snarast möjliga tillförsel av antidoter (atropin och oxim) samt bensodiazepin och intensivvård. Vid hudexponering även snabb avtvättning.

Symtom / fynd

Tiden till symtomdebut varierar med typ av exponering (inhalation, förtäring eller hudkontakt) och med den aktuella föreningens fettlöslighet. Efter hudkontakt med starkt lipofila substanser kan latensen vara upp till 1 dygn.

Vid lindrig- måttlig förgiftning symtom som illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré, svettningar, ökad salivation och bronkialsekretion, hosta, muskelsvaghet, oro, yrsel, mios, tårflöde, bronkospasm och takykardi.

I svårare fall tillkommer andningsinsufficiens till följd av svaghet i andningsmuskulaturen, centralt utlöst andningsdepression och excessiv bronkialsekretion. Bradykardi, cirkulationssvikt, CNS-depression och kramper. Lösningsmedlet i beredningen kan bidra till CNS-depression och ge upphov till ventrikulära arytmier vid förtäring.

Vid svår förgiftning kan intensivvårdsbehov kvarstå i veckor och förloppet kompliceras av långvarig muskelsvaghet och (i vissa fall) uppkomst av neuropati.

Provtagning / undersökningar

Elektrolyt- och syrabasstatus, kreatinin, CK, myoglobin i serum och urin.

Om möjligt upprepade bestämningar av kolinesterasaktiviteten (kan vara till nytta för bedömning av förloppet).

Diagnostiskt EKG

Övervakning / behandling

Vid inhalation: Frisk luft, syrgas.

Vid hudexponering: Ta av förorenade kläder, smycken etc. Tvätta noga med tvål och vatten.

Vid förtäring: Ventrikelsköljning och kol, alternativt enbart kol, om befogat med hänsyn till dos och tidsfaktor.

Risken för sekundärkontamination av sjukvårdspersonal är liten. Sedvanlig skyddsutrustning (nitrilhandskar, visir, förkläde) är tillräckligt. Undvik kontakt med maginnehåll och kontaminerade kläder (förslut i plastpåse) 

Övervakning av medvetandegrad, cirkulation och andning. Arytmiövervakning.

Vid kolinerga symtom (tårflöde, bronkialsekretion, bradyardi mm) ges atropin iv, initialt 1-2 mg (barn 0,02-0,05 mg/kg). Vid otillräcklig effekt dubbleras närmast föregående dos (sic) var 5:e minut tills adekvat atropinisering föreligger. Tillförseln av atropin styrs alltså av hur kraftig den kolinerga stimuleringen är. Man strävar efter att inte behöva suga upp sekret från patientens luftvägar oftare än var 5:e minut, att hålla pulsfrekvensen på ca 80 slag/minut samt att häva ev bronkospasm. Vid svår förgiftning kan atropin ges som infusion. RING GIC.

Oxim bör ges snarast möjligt efter påbörjad atropinbehandling. Initialt ges obidoxim (Toxogonin 0,25 g/ml) iv eller im, 250 mg till vuxna (barn 4 mg/kg) under 5-10 min. Denna dos kan upprepas var 8:e timme eller ges som kontinuerlig infusion (750 mg/dygn). Behandlingstiden varierar stort. RING GIC.

Vid ångest, oro, muskelryckningar eller kramper ges diazepam iv. Höga doser kan behövas. Vid behov muskelrelaxation och respiratorbehandling. RING GIC.

Muskelsvaghet, CNS-utlöst andningsdepression och excessiv bronkialsekretion kan tillsammans eller oberoende av varandra nödvändiggöra intubation och respiratorbehandling.

Vid lågt blodtryck ges vätska iv. Om otillräcklig effekt överväg vasopressor- och/eller inotrop behandling.

Toxicitet / koncentrationer

Förtäring leder till mycket svår förgifting och är ett vanligt suicidmedel bl.a Kina och Indien. Dessa preparat är inte flyktiga och inhalationsexponering kan bara ske vid aerosolbildning (tex under pågående besprutining). Hudexponering leder vanligen till mindre uttalade förgiftningssymtom.

Inga övertygande fall av sekundärkontamination av sjukvårdspersonal finns beskrivna trots tusentals sjukhusvårdade förgiftningsfall årligen.

Provtagning av plasmakolinesteras kan ha betydelse för diagnostik och för att följa förgiftningsförloppet och bör tas upprepat (1-2 ggr/dygn).

Förekomst / preparat

Organiska fosforföreningar har varit förbjudna i Europa sedan många år. 

Vattenlösligt pulver, granulat, flytande koncentrat, bruksfärdiga lösningar med vatten eller organiska lösningsmedel. I veterinärmedicinska preparat mot ektoparasiter. 

Sarin, VX, Novichok är också organiska fosforföreningar, se Nervgaser.