Sammanfattning

Svavelväte är en färglös retande gas med lukt av ruttna ägg. Inandning av höga koncentrationer ger mycket snabbt insättande medvetslöshet, andningsstillestånd och hjärtarytmier och medför hög risk för dödsfall.

Svavelväte blockerar cellandningen på liknande sätt som cyanid. Symtomgivande exponering sker vanligen i ett slutet utrymme och det är av största vikt att undvika att flera individer exponeras (genom inandning) i samband med räddningsinsats. 

Behandla genom att evakuera drabbade till frisk luft. Ge syrgas med högt flöde, vid behov assisterad andning. Hydroxokobalamin kan prövas i tidigt skede vid svåra symtom.

Symtom / fynd

Vid exponering för låga koncentrationer uppfattas en stark och mycket obehaglig lukt av ruttna ägg. Luktnerven paralyseras dock snabbt vid koncentrationer som medför risk för systempåverkan. Svavelväte är kraftigt retande på ögon och slemhinnor i övre luftvägarna och måttlig exponering kan leda till ökat tårflöde, sveda i näsa & svalg, stark oroskänsla, huvudvärk, illamående, kräkningar, palpitationer och dyspné.

Vid exponering för höga koncentrationer inträder medvetslöshet redan efter något enstaka andetag (”knock-down gas”) och sekundära fallrelaterade skador på CNS eller halsrygg förekommer.

Symtomen vid allvarlig exponering orsakas av en cyanidliknande effekt på cellandningen i CNS som förutom medvetslöshet också kan medföra andningsstillestånd. Svavelväte kan också ge upphov till toxiskt lungödem/ARDS genom sina luftvägsretande effekter samt till livshotande arytmier/toxisk myokardsvikt genom påverkan på hjärtats jonkanaler. 

Provtagning / undersökningar

Syrabasstatus, elektrolyter. Diagnostiskt EKG.

Överväg CT-skalle/halsrygg om medvetandeförlust med fall inträffat.

Övervakning / behandling

Vid evakuering ur slutet utrymme löper undsättare/räddningspersonal stor risk att själva allvarligt förgiftas under insatsen. I den kontaminerade miljön krävs ett slutet andningssystem med helmask för att skydda mot svavelvätets effekter. Efter evakuering är risken för sekundärförgiftning dock obefintlig. 

Ge syrgas med maximalt flöde. Vid apné ges assisterad andning, intubation vid djup medvetslöshet. Om hydroxokobalamin finns tillgängligt i tidigt skede kan detta prövas vid uttalad påverkan (medvetslöshet eller instabil cirkulation) RING GIC. Natriumtiosulfat har ingen plats i behandlingen.

Hydroxokobalamin dos: 5 g löses i 200 ml isoton koksalt och ges som iv infusion under 15 minuter. Barn ges 70 mg/kg.

Vid retsymtom från luftvägarna eller toxiskt lungödem/ARDS ges inhalationsbehandling med betastimulerare och kortison. Se dokument Retande gaser.

Hypoxi och metabol acidos bör specifikt motverkas. I övrigt optimering av vitala funktioner, intensivvård vid allvarlig förgiftning. Patienter där medvetandeförlust inträffat bör behandlas som nackinstabila och utredas för fallskador (CT skalle, nacke).

Toxicitet / koncentrationer

0,01- 0,3 ppm utgör lukttröskel. Intensivt obehaglig lukt upplevs från 20 - 30 ppm och paralys av luktnerven inträder vid 100-150 ppm.

150-300 ppm ger stark irritation av ögon och övre luftvägar med risk för toxiskt lungödem

> 500 ppm ger systemisk påverkan (snabbt insättande medvetslöshet, arytmirisk)

> 1000 ppm ger medvetslöshet efter enstaka andetag

Analys av tiosulfat i urin kan användas vid forensisk diagnostik, men saknar betydelse för behandlingen.

Förekomst / preparat

Svavelväte bildas vid förruttnelse, t ex i gödseltankar/brunnar, kloaksystem och lastrum på fiskebåtar. Svavelvätexponering kan även ske inom industrier som massatillverkning, garverier, oljeraffinaderier eller i gruvor. Massförgiftningar i det fria, med flera hundra dödsfall, har inträffat vid olyckor i samband med naturgasutvinning och svavelväte förekommer även i vulkangaser. Tillverkning av svavelväte ur hushållsprodukter har förekommit som självmordsmetod och medfört avsevärd risk för anhöriga, grannar och räddningspersonal.