Sammanfattning

Organiska fosforföreningar hämmar enzymet acetylkolinesteras. Halten acetylkolin vid nervändslut ökar och därmed också nervimpulsflödet. Acetylkolin förekommer som signalsubstans både i det centrala och perifera nervsystemet och påverkar såväl nikotin- som muskarinreceptorer.

Förgiftning kan ske via inandning, förtäring och hudkontakt. Symtomdebuten varierar från minuter till ½-1 dygn (hudexponering). Mios, ökad salivation och svettningar är typiska symtom. Vid allvarlig förgiftning ses bl a muskelryckningar, muskelsvaghet, andningsinsufficiens, arytmier och cirkulationssvikt.

Behandlingen innefattar snarast möjliga tillförsel av antidoter (atropin och oxim) samt bensodiazepin och intensivvård. Vid hudexponering även snabb avtvättning.

Symtom / fynd

Tiden till symtomdebut varierar med typ av exponering (inhalation, förtäring eller hudkontakt) och med den aktuella föreningens fettlöslighet. Efter hudkontakt med starkt lipofila substanser kan latensen vara upp till 1 dygn.

Vid lindrig- måttlig förgiftning symtom som illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré, svettningar, ökad salivation och bronkialsekretion, hosta, muskelsvaghet, oro, yrsel, mios, tårflöde, bronkospasm och takykardi.

Vid allvarligare exponering tillkommer muskelryckningar särskilt i ansiktet, generella skakningar, ökande muskelsvaghet, andningssvårigheter, blodtrycksstegring och bradykardi.

I de svåraste fallen ses andningsinsufficiens till följd av svaghet i andningsmuskulaturen, centralt utlöst andningsdepression och excessiv bronkialsekretion. Ventrikulära arytmier, cirkulationssvikt, lungödem, CNS-depression och kramper.

Pankreatit och parotit kan förekomma. Hyperglukemi, hypokalemi.

Vissa föreningar kan, förutom initiala symtom, ge sk intermediärt syndrom vilket då debuterar efter 1-4 dygn. Karakteristiskt är muskelsvaghet och pares av kranialnerver. Risk för snabbt inträdande andningsinsufficiens.

De organiska fosforföreningar som även hämmar enzymet NTE (neuropathy target esterase) kan ge fördröjd neuropati efter en till flera veckor.

Provtagning / undersökningar

Elektrolyt- och syrabasstatus, kreatinin, CK, myoglobin i serum och urin.

Om möjligt upprepade bestämningar av kolinesterasaktiviteten (kan vara till nytta för bedömning av förloppet).

Diagnostiskt EKG

Övervakning / behandling

Vid inhalation: Frisk luft, syrgas.

Vid hudexponering: Ta av förorenade kläder, smycken etc. Tvätta noga med tvål och vatten.

Vid förtäring: Ventrikelsköljning och kol, alternativt enbart kol, om befogat med hänsyn till dos och tidsfaktor.

Övervakning av medvetandegrad, cirkulation och andning. Arytmiövervakning.

Vid kolinerga symtom (som ymnig bronkialsekretion och bronkospasm) ges atropin iv, initialt 1-2 mg (barn 0,02-0,05 mg/kg). Vid otillräcklig effekt dubbleras närmast föregående dos (sic) var 5:e minut tills adekvat atropinisering föreligger. Tillförseln av atropin styrs alltså av hur kraftig den kolinerga stimuleringen är. Man strävar efter att inte behöva suga upp sekret från patientens luftvägar oftare än var 5:e minut, att hålla pulsfrekvensen på ca 80 slag/minut samt att häva ev bronkospasm. Vid svår förgiftning kan atropin ges som infusion. RING GIC.

Oxim bör ges snarast möjligt efter påbörjad atropinbehandling. Initialt ges obidoxim (Toxogonin 0,25 g/ml) iv eller im, 250 mg till vuxna (barn 4 mg/kg) under 5-10 min. Denna dos kan upprepas efter 2 tim och därefter om behövligt en dos till efter ytterligare 2 tim. Kontinuerlig infusion kan vara ett alternativ.Det rekommenderas att oximbehandling ges under 24 timmar efter symtomfrihet. RING GIC.

Vid ångest, oro, muskelryckningar eller kramper ges diazepam iv. Höga doser kan behövas. Vid behov muskelrelaxation och respiratorbehandling. RING GIC.

Muskelsvaghet, CNS-utlöst andningsdepression och excessiv bronkialsekretion kan tillsammans eller oberoende av varandra nödvändiggöra intubation och respiratorbehandling.

Vid lågt blodtryck ges vätska iv. Om otillräcklig effekt ges dobutamin (5-20 mikrog/kg/min) och/eller noradrenalin (0,05-0,5 mikrog/kg/min).

Toxicitet / koncentrationer

En mängd olika substanser med varierande toxicitet finns på marknaden.

Stor individuell skillnad av acetylkolinesteras (AchE)aktiviteten.

60 % hämning av AchE ger symtom som salivation, svettning, kräkningar, buksmärtor, yrsel, mios, bronkospasm.

60-90 % hämning: Generella skakningar, ryckningar i ansiktet, andningssvårigheter, bradykardi, blodtrycksstegring.

90-100 % hämning: Kramper, koma, andnings- och hjärtsvikt.

Förekomst / preparat

Vattenlösligt pulver, granulat, flytande koncentrat, bruksfärdiga lösningar med vatten eller organiska lösningsmedel. I veterinärmedicinska preparat mot ektoparasiter. Nervgaser.