Sammanfattning

Nervgaserna hör till gruppen organiska fosforföreningar och ger upphov till en kolinerg förgiftning genom att hämma enzymet acetylkolinesteras. De viktigaste exponeringsvägarna är inhalation och absorption via hudkontakt.

Symtom från ögon (mios, smärta, tårflöde) och slemhinnor (rinnande näsa, salivation, bronkorré) debuterar snabbt till följd av direkt lokal påverkan (sarin). Tecken på systemförgiftning ses i regel senare, men kan komma inom minuter efter kraftig exponering. Behandlingen innefattar avklädning/hudsanering, antidottillförsel med atropin och oxim, bensodiazepintillförsel samt intensivvårdsterapi.

Symtom / fynd

Symtomen beror på stimulering av kolinerga muskarin- och nikotinreceptorer perifert och centralt.

Tiden till symtomdebut varierar med typ av exponering (inhalation eller hudkontakt). Efter hudkontakt kan latenstiden vara flera timmar.

Vid lindrig- måttlig förgiftning ses illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré, svettningar, ökad salivation och bronkialsekretion, hosta, muskelsvaghet, oro, yrsel, mios, tårflöde och takykardi.

I svårare fall tillkommer andningsinsufficiens till följd av svaghet i andningsmuskulaturen, centralt utlöst andningsdepression, bronkospasm och bronkialsekretion. Bradykardi, cirkulationssvikt, CNS-depression och kramper. 

Provtagning / undersökningar

Syrabasstatus, elektrolyter och blodsocker.

Plasmakolinesterasaktivitet (P-kolinesteras).

Diagnostiskt EKG.

Övervakning / behandling

Personsanering ska utföras före intagning på sjukhus, se lokal katastrofmedicinsk plan.

Arytmiövervakning på intensivvårdsavdelning. Intubation och respiratorbehandling på vid indikation.

Atropin: Vid kolinerga symtom (tårflöde, bronkialsekretion, bradyardi mm) ges atropin iv, initialt 1-2 mg (barn 0,02-0,05 mg/kg). Vid otillräcklig effekt dubbleras närmast föregående dos (sic) var 5:e minut tills adekvat atropinisering föreligger. Tillförseln av atropin styrs alltså av hur kraftig den kolinerga stimuleringen är. Man strävar efter att inte behöva suga upp sekret från patientens luftvägar oftare än var 5:e minut, att hålla pulsfrekvensen på ca 80 slag/minut samt att häva ev bronkospasm. Vid svår förgiftning kan atropin ges som infusion. RING GIC. 

Oxim: bör ges snarast möjligt efter påbörjad atropinbehandling. Initialt ges obidoxim (Toxogonin 0,25 g/ml) iv eller im, 250 mg till vuxna (barn 4 mg/kg) under 5-10 min. Denna dos kan upprepas var 8:e timme eller ges som kontinuerlig infusion (750 mg/dygn). Avvakta infusionsbehandling tills antalet exponerade patienter samt oximtillgång har fastställts. RING GIC

Bensodiazepiner ges iv vid kramper, höga doser kan behövas.

Det finns autoinjektorer som innehåller atropin samt en oxim respektive bensodiazepin. För närmare information kontakta tjänsteman i beredskap (TIB), Socialstyrelsen.

Toxicitet / koncentrationer

Samtliga nervgaser har mycket hög toxicitet.

Förekomst / preparat

Nervgaserna är -namnet till trots- inte särskilt flyktiga. Sarin och soman kan ge inhalationsförgiftning och försvinner relativt snabbt ur miljön. Tabun, VX och novichok är oljiga och förångas inte nämnvärt. De är beständiga under lång tid i miljön.