MDPV

Risk för allvarlig, svårbehandlad förgiftning!

Ring vid minsta osäkerhet eller behov av ytterligare information Giftinformationscentralen 010-456 67 19

Sammanfattning

Narkotikaklassat centralstimulerande missbruksmedel (katinonderivat) som hämmar återupptaget av noradreanlin och dopamin i CNS. Möjliga exponeringsvägar är per os, nasalt, inhalation, rektalt och via injektion. Missbruksdoserna anges på internet ligga mellan 5 mg och 30 mg, men betydligt större doser förekommer.

Agitation och psykomotorisk oro är vanliga symtom och livshotande agiterat delirium med risk för hypertermi och cirkulationskollaps kan förekomma. Behandla med sedering, i första hand med bensodiazepiner.

Symtom / fynd

Varierande grad av agitation och psykomotorisk oro är vanligt. Paranoida vanföreställningar, hallucinationer, ångest, mydriasis, svettningar, feber, takykardi, högt blodtryck, bröstsmärtor och dyspné. Uttalad vasokontriktion med rabdomyolys och njursvikt i enstaka fall. Risk för multiorgansvikt vid allvarlig förgiftning.

Effektdurationen varierar från 3 till 8 timmar men vid större doser kan symtom kvarstå i flera dygn.

Provtagning / undersökningar

Diagnostiskt EKG.

Blodglukos, elektrolytstatus, CK, myoglobin. Ev infarktmarkörer.

Övervakning / behandling

Vid peroralt intag ges kol om högst 1-2 timmar förflutit. Ventrikeltömning är sällan motiverad då patienten i regel kommer in sent.

Upprepad kontroll av kroppstemperatur, pulsfrekvens, blodtryck och medvetandegrad,

Arytmiövervakning i allvarliga fall.

Rehydrering.

Vid oro, psykotiska reaktioner, hallucinos, takykardi, högt blodtryck, kramper och feber ges bensodiazepiner iv, 5-10 mg till vuxna (0,1-0,2 mg/kg till barn). Upprepade och höga doser kan behövas. Haloperidol im (5-10 mg till vuxna) kan prövas vid stark oro och psykotiska reaktioner som inte viker på bensodiazepiner.

Vid uttalad svårbemästrad psykomotorisk oro, sk agiterat delirium, som inte prompt svarat på ovanstående behandling bör narkosläkare sedera med propofol, RING GIC. Observera att bältesläggning och långvarig fasthållning, i synnerhet i bukläge, kan vara förenat med livsfara för denna patientgrupp.

Vid hypertermi (temp > 39º) är sedering med bensodiazepiner iv väsentligt liksom rehydrering med kalla vätskor (ca +5º C). Om detta inte räcker rekommenderas nedsövning, muskelrelaxation och behandling i respirator. Extern avkylning kan också prövas. Undvik depolariserande muskelrelaxantia.

Vid takykardi, bröststmärtor och/eller högt blodtryck ges bensodiazepiner. Upprepade och höga doser kan behövas. Betareceptorblockerare är kontraindicerade vid dessa förgiftningar, RING GIC.

Toxicitet / koncentrationer

Dosering enligt Internetsida: 5 mg (parenteral administrering) - 30 mg (peroral administrering).

I ett flertal fall raporterade till GIC har betydligt större doser använts (100 mg - 2 g) med uttalad intoxikationsbild som följd.

Förekomst / preparat

Metylendioxipyrovaleron, MDPV. 

Amfetaminliknande, narkotikaklassad substans.

Om Giftinformationscentralens databas för läkare

Artiklarna i denna databas har utformats för att användas uteslutande av läkare och ska ses som ett komplement snarare än ett alternativ till GICs telefonrådgivning.

Negeringar används i regel inte i texterna (t ex om dialys inte nämns är det inte heller något behandlingsalternativ).

För kombinationspreparat, se vid behov FASS, eftersom sökfunktionen inte är heltäckande för dessa.

Ta omedelbart kontakt med GIC vid minsta tveksamhet rörande innebörden i artiklarna.

På grund av att informationen är en färskvara får utskrifter av artiklarna inte mångfaldigas och spridas och artiklarna bör heller inte sparas i frånkopplat läge.

För att vara lätthanterlig och användbar behöver databasen koncentrera sig till det praktiskt viktigaste, varför mer udda detaljer kring symtomatologi och behandling kan saknas. Därför är det viktigt att beakta den i texterna ofta återkommande uppmaningen att kontakta GIC.