LSD
Sammanfattning
LSD är en syntetisk hallucinogen substans med struktur och effekter liknande serotonin och tryptamin. LSD förekommer (eftersom det doseras i mikrogram) oftast som färdigberedda doser där LSD-lösning droppats på frimärkesstora ("blotter"), eller mindre ("microdot"), papper eller som små gelatinblad ("window pane"), vilka samtliga löses upp på tungan. Andra beredningsformer och administrationssätt (inhalation eller injektion) förekommer. Observera att andra och ibland betydligt farligare substanser säljs som "LSD" (tex substanser ur NBOME-serien).
Effekterna kommer i regel snabbt och utgörs bla av syn- och hörselhallucinationer. Patienter som söker sjukvård har som regel reagerat negativt på drogens effekter med panikångest, agitation eller psykotiska reaktioner. Återkommande symtom ("flashbacks") kan uppträda månader eller år efter exponeringen och ett tillstånd av kroniskt påverkad perception finns som diagnos i DSM V ("Hallucinogen Peristing Perception Disorder" HPPD).
Behandlingen är symtomatisk.
Symtom / fynd
Efter intag per os inträder symtom inom 15-60 minuter med maximal verkan efter 2-4 timmar. Beroende på dosen kan effekter kvarstå i 12-24 timmar. Hallucinos kan i avvikande fall kvarstå i veckor.
Lindriga sympatomimetiska symtom som takykardi, mydriasis och svettningar kan föregå uppkomsten av hallucinatier och kan förstärkas av negativa reaktioner på drogens psykotropa effekter. Livshotande sympatomimetiska symtom som uttalad hypertermi, hypertension, vasospasm, svår agitation eller kramper är mycket ovanliga och ses i regel bara efter massiva överdoser eller vid blandförgiftningar.
De flesta som söker sjukvård efter LSD-intag har reagerat negativt på preparatets hallucinogena effekter ("bad trip"), med panikångest, agitation eller förvirring. Ett omhändertagande lugn miljö och tillförsel av måttliga doser bensodiazepiner är som regel tillräckligt för att ta udden av dessa symtom.
Dödsfall är i regel relaterade till olyckor orsakade av en störd verklighetsuppfattning.
Provtagning / undersökningar
Diagnostiskt EKG
B-glukos, elektrolytstatus, CK, ev S-myoglobin.
Övervakning / behandling
Varken kol eller ventrikelsköljning är indicerat som regel, eftersom upptag redan är fullständigt när symtom uppkomer.
Upprepad kontroll av kroppstemperatur, pulsfrekvens och blodtryck.
Arytmiövervakning vid uttalad intoxikation.
Vid agitation och hallucinationer och kramper ges bensodiazepiner, t ex diazepam iv, 5-10 mg (barn 0,1-0,2 mg/kg) initialt och upprepat efter behov.
Vid psykotiska inslag som inte viker på denna behandling kan haloperidol eller olanzapin (5-10 mg i.m.) prövas.Vid terapisvikt sedering med propofolinfusion.
Vid kramper ges bensodiazepiner, t ex diazepam iv, 5-10 mg (barn 0,1-0,2 mg/kg) initialt och upprepat efter behov. Vid terapisvikt kan komplettering ske med propofolinfusion.
Vid takykardi och/eller högt blodtryck ges bensodiazepiner (dosering, se ovan).
Vid lågt blodtryck i första hand iv vätsketillförsel.
Vid hypertermi är sedering med bensodiazepiner viktigt, vidare rehyderering med kalla vätskor (+5 C). Om detta inte räcker kan nedsövning, muskelrelaxation, behandling i respirator samt extern nedkylning bli nödvändligt (använd inte depolariserande muskelrelaxantia).
Toxicitet / koncentrationer
100-300 ug till 2-åring gav hörsel- och synhallucinos, hyperaktivitet, takykardi, ökad andningsfrekvens och svettningar.
0,5-2 ug/kg till vuxna kan ge hallucinos och förvriden verklighetsuppfattning.
Minsta letala dos till vuxna uppges vara 0,2 mg/kg, men högre doser har tolererats.
Förekomst / preparat
LSD, Lysergsyredietylamid, Acid, Syra