Litium

Sammanfattning

Litium har snäv terapeutisk bredd. Nedsatt njurfunktion, hyponatremi samt för hög terapeutisk dos kan leda till toxiska serumnivåer. Man talar då om en kronisk litiumförgiftning. Symtomen kan vara uttalade och omfattande behandling kan krävas.

Allvarliga, framförallt neurologiska, symtom kan uppkomma redan efter en måttlig akut överdosering om patienten sedan tidigare medicinerar med litium. Enstaka akut överdos hos patienter som inte behandlas med litium ger mer sällan allvarliga symtom under förutsättning att njurfunktionen inte är nedsatt.

Litium binds inte till kol. Dialys kan bli aktuell vid allvarlig förgiftning samt även i lindrigare fall om litium inte kan elimineras.

Symtom / fynd

Både utveckling och regress av symtom kan ske långsamt och med förskjutning i förhållande till serumvärdet.

Trötthet, slöhet, yrsel, ataxi, dysartri, nystagmus, tremor, rigiditet och gastrointestinala symtom vid lindrig-måttlig förgiftning. Med ökande intoxikation tillkommer förvirring, agitation, delirium, myoklonier och i svåra fall ev hypertermi, kramper och medvetslöshet.

Påverkan på hjärtats retledningssystem som ST-förändringar och förlängt QT-intervall. Uttalad bradykardi kan förekomma i sällsynta fall.

Vid kronisk förgiftning kan ADH-resistent diabetes insipidus och distal renal tubulär acidos förekomma. Risk för hyperkloremisk acidos i dessa fall.

Hjärn- och lungödem kan förekomma i mycket svåra fall.

Provtagning / undersökningar

Vid akut överdos tas S-elektrolyter och kreatinin initalt. S-Litium tas 6 timmar efetr överdos. Därefter kontroll av litium, kreatinin och elektolyter var 4:e timme under akutskedet. Litium bör kontrolleras dagligen under 2-3 dygn även efter det akuta skedet.

Vid kronisk förgiftning kontrolleras S-litium, kreatinin och elektrolytstatus initialt och var 4:e tim under akutskedet. Litium bör kontrolleras dagligen under 2-3 dygn även efter det akuta skedet.

Vid tecken till diabetes insipidus kontrolleras även S-osmolalitet.

Akut buköversikt vid massiv överdos kan ofta påvisa tabletter i magtarmkanalen, se nedan Övervakning / behandling.

Diagnostiskt EKG.

Övervakning / behandling

Litium binds inte till kol. Ventrikeltömning om befogat med hänsyn till dos och tidsfaktor. Ventrikelsköljning är dock inte tillämpbar efter intag av Lithionit beroende på tablettstorleken. Överväg tarmsköljning vid massiv överdos.

Lithionit är detekterbara med datortomografi. Frånvaro av synliga tabletter på CT BÖS utesluter dock inte förekomst av tabletter i GI-kanalen.

Övervakning av cirkulation och neurologiska symtom. S-Li kontrolleras initialt och var 4:e timme. När patienten varit symtomfri i minst 8 timmar och S-Li är i sjunkande kan den somatiska övervakningen avslutas.

Korrektion av vätske- och elektrolytrubbningar. Viktigt att undvika hyponatremi. Extra natriumtillförsel kan vara befogad. Sörj för god diures (ca dubbel dygnsvolym) genom tillförsel kristalloid infusion (tex Ringer-acetat).

Hemodialys kan vara indicerad vid njurpåverkan, vid höga eller stigande serumkoncentrationer samt vid svåra symtom. RING GIC.

Vid kronisk förgiftning kan hemodialys bli aktuellt redan vid endast måttligt förhöjda serumnivåer. Vid akut överdosering bör dialys övervägas vid nivåer från ca 4 mmol/l. Symtombilden är dock avgörande. RING GIC. Upprepade hemodialyser kan behövas. Rebound-fenomen förekommer. Kontinuerlig dialys, CVVHD, kan vara ett alternativ vid kronisk förgiftning samt när möjlighet till hemodialys saknas. Övergång från HD till CVVHD kan även ersätta upprepade hemodialyser.

Om patienten endast har måttliga, icke-progredierande symtom trots hög serumkoncentration, kan man avvakta med hemodialys under förutsättning att njurfunktionen är opåverkad och kontroller av S-Li visar sjunkande värden.

Toxicitet / koncentrationer

Vid kronisk förgiftning kan allvarliga symtom ses redan vid S-Li >1,5-2 mmol/l. Vid akut överdosering korrelerar serumkoncentrationen dåligt med symtomen. Observera dock att allvarliga symtom kan uppkomma gradvis och efter fördröjning om litium inte elimineras adekvat.

Tillstånd med ökad återresorption av vatten och natrium i njuren leder även till en ökad återresorption av litium och kan därmed ge upphov till en ackumulering och utveckling av toxiska symtom.

Risk för neurologiska sequele.

Förekomst / preparat

Finns som depotpreparat.

Om Giftinformationscentralens databas för läkare

Artiklarna i denna databas har utformats för att användas uteslutande av läkare och ska ses som ett komplement snarare än ett alternativ till GICs telefonrådgivning.

Negeringar används i regel inte i texterna (t ex om dialys inte nämns är det inte heller något behandlingsalternativ).

För kombinationspreparat, se vid behov FASS, eftersom sökfunktionen inte är heltäckande för dessa.

Ta omedelbart kontakt med GIC vid minsta tveksamhet rörande innebörden i artiklarna.

På grund av att informationen är en färskvara får utskrifter av artiklarna inte mångfaldigas och spridas och artiklarna bör heller inte sparas i frånkopplat läge.

För att vara lätthanterlig och användbar behöver databasen koncentrera sig till det praktiskt viktigaste, varför mer udda detaljer kring symtomatologi och behandling kan saknas. Därför är det viktigt att beakta den i texterna ofta återkommande uppmaningen att kontakta GIC.