Sammanfattning

Litium har snäv terapeutisk bredd. Nedsatt njurfunktion, hyponatremi samt för hög terapeutisk dos kan leda till en gradvis uppladning av litium i CNS. Man talar då om en kronisk litiumförgiftning. Symtomen kan vara uttalade trots måttligt förhöjd serumnivå och tillståndet medför risk för uppkomst av permanenta neurologiska sequele (SILENT, syndrome of irreversible lithium-effectuated neurotoxicity). Omfattande behandling kan krävas för att förhindra denna utveckling. 

Allvarliga, framförallt neurologiska, symtom kan även uppkomma efter akut överdosering om patienten sedan tidigare medicinerar med litium. Enstaka akut överdos hos patienter som inte behandlas med litium ger mer sällan allvarliga symtom under förutsättning att njurfunktionen är normal.

Litium binds inte till kol. Dialys kan bli aktuell vid allvarlig förgiftning samt även i lindrigare fall om litium inte kan elimineras, för att förhindra inträde i CNS.

Symtom / fynd

Både utveckling och regress av symtom kan ske långsamt och med förskjutning i förhållande till serumvärdet, vilket beror på att litium tas upp långsamt till CNS.

Trötthet, slöhet, yrsel, ataxi, dysartri, nystagmus, tremor, rigiditet och gastrointestinala symtom vid lindrig-måttlig förgiftning. Med ökande intoxikation tillkommer förvirring, agitation, delirium, myoklonier och i svåra fall ev hypertermi, kramper och medvetslöshet.

Påverkan på hjärtats retledningssystem som ST-förändringar och förlängt QT-intervall. Uttalad bradykardi kan förekomma i sällsynta fall.

Vid kronisk förgiftning kan ADH-resistent diabetes insipidus och distal renal tubulär acidos förekomma. Risk för hyperkloremisk acidos i dessa fall.

Hjärn- och lungödem kan förekomma i mycket svåra fall.

Provtagning / undersökningar

Vid akut överdos tas S-elektrolyter och kreatinin initalt. S-Litium tas 6 timmar efter överdos. Därefter kontroll av litium, kreatinin och elektrolyter var 4:e timme under akutskedet. Litium bör kontrolleras dagligen under 2-3 dygn även efter det akuta skedet.

Vid kronisk förgiftning kontrolleras S-litium, kreatinin och elektrolytstatus initialt och var 4:e tim under akutskedet. Litium bör kontrolleras dagligen under 2-3 dygn även efter det akuta skedet.

Vid tecken till diabetes insipidus kontrolleras även S-osmolalitet.

CT-BÖS vid massiv överdos kan ofta påvisa tabletter i magtarmkanalen.

Diagnostiskt EKG.

Övervakning / behandling

Litium binds inte till kol. Ventrikelsköljning är inte tillämpbart efter intag av Lithionit beroende på tablettstorleken. Vid påvisande av stora tablettmängder med CT-BÖS, överväg gastroskopisk evakuering och/eller tarmsköljning vilket kan förhindra uppkomst av dialysbehov i senare skede (ring GIC).

Övervakning av cirkulation och neurologiska symtom. S-Li kontrolleras initialt och var 4:e timme. När patienten varit symtomfri i minst 8 timmar och S-Li är i sjunkande kan den somatiska övervakningen avslutas.

Korrektion av vätske- och elektrolytrubbningar. Viktigt att undvika hyponatremi. Extra natriumtillförsel kan vara befogad. Sörj för god diures (ca dubbel dygnsvolym) genom tillförsel kristalloid infusion (tex Ringer-acetat). Diuretika har ingen plats i behandlingen.

Hemodialys kan vara indicerad vid njurpåverkan, vid höga eller stigande serumkoncentrationer samt vid svåra symtom. RING GIC.

Vid kronisk förgiftning kan hemodialys bli aktuellt redan vid måttligt förhöjda serumnivåer beroende på graden av symtom. Vid akut överdosering bör dialys övervägas vid nivåer från ca 4 mmol/l. RING GIC. Rebound-fenomen med stigande serumkoncentration efter avslutad hemodialys förekommer vid kronisk litiumförgiftning. Övergång från HD till CVVHD kan då vidmakthålla en gynnsam gradient för att maximera litiums diffusion ut ur CNS.

Om patienten endast har måttliga, icke-progredierande symtom trots hög serumkoncentration, kan man avvakta med hemodialys under förutsättning att njurfunktionen är opåverkad och kontroller av S-Li visar sjunkande värden.

Toxicitet / koncentrationer

Vid kronisk förgiftning kan allvarliga symtom ses redan vid S-Li >1,5-2 mmol/l. Vid akut överdosering korrelerar serumkoncentrationen dåligt med symtomen, vilket sammanhänger med litiums långsamma diffusion in i CNS. Observera dock att allvarliga symtom kan uppkomma gradvis och efter fördröjning om litium inte elimineras adekvat.

Tillstånd med ökad återresorption av vatten och natrium i njuren leder även till en ökad återresorption av litium och kan därmed ge upphov till en ackumulering och utveckling av toxiska symtom.

Risk för neurologiska sequele.

Förekomst / preparat

Finns som depotpreparat.