Sammanfattning

Antihistaminpreparat (H1-receptorblockad) tillhörande gruppen etanolaminderivat. Överdos kan medföra uttalad CNS-depression, men allvarliga antikolinerga effekter är ovanliga. Behandlingen är framförallt symtomatisk, men antidotbehandling med fysostigmin kan övervägas vid svåra centrala antikolinerga symtom.

Symtom / fynd

Illamående, kräkningar, nedsatt tarmmotilitet. Torra slemhinnor, flush, feber. Sinustakykardi. Urinretention. Mydriasis.

Ataxi. Varierande grad av CNS-depression, men excitation, oro och agitation förekommer. Hallucinationer är ovanligt.

Provtagning / undersökningar

Syrabas- och elektrolytstatus vid stor överdos och uttalade symtom.

Bukpalpation / bladderscan vid CNS-depression (risk för urinretention).

Övervakning / behandling

Övervakning av medvetandegraden.

Kol om befogat med hänsyn till dos och tidsfaktor. Ventrikelsköljning sällan indicerad.

Sinustakykardi behöver vanligtvis inte behandlas farmakologiskt.

Vid måttlig motorisk oro och agitation ges diazepam vid behov.

Vid uttalade centrala antikolinerga symtom som kraftig agitation och hallucinos kan antidotbehandling med fysostigmin övervägas. RING GIC

OBS! Fysostigmin ges inte vid breddökade QRS-komplex eller om hjärttoxiska medel intagits samtidigt.

Administrering av fysostigmin: 1-2 mg (barn 0,02-0,04 mg/kg) ges iv under ca 2 minuter och under arytmiövervakning. Titreras till effektiv dos. Kan upprepas eller ges som kontinuerlig infusion. Atropin skall finnas omedelbart tillgängligt i händelse av kolinerga biverkningar som bradykardi och bronkospasm.

Toxicitet / koncentrationer

2,5 mg till 2,5-åring och 3,75 mg till 4-åringar gav kräkning, slöhet, excitation och takykardi.

12 mg till 2-åring gav mydriasis, torra slemhinnor och motorisk oro.

100 mg till vuxen gav ytlig medvetslöshet.

Serumkoncentrationen saknar betydelse som vägledning för behandlingen.

Förekomst / preparat

Tabletter, mixtur och injektionsvätska.

Depotpreparat förekommer inte.