Träffyta för direktlänk till innehåll

Huggorm

Informationen på den här sidan vänder sig till vårdpersonal som behandlar förgiftade patienter.

Sammanfattning

Huggormsbett varierar kraftigt i utfall beroende på mängden injicerat gift. Från helt uteblivna symtom till svår allmänpåverkan med blodtrycksfall, gastrointestinala besvär, CNS-depression, angioödem och bronkospasm. Lokal svullnad kan bli omfattande och nå sitt maximum efter 2–3 dygn.

Alla bitna patienter bör initialt observeras på sjukhus. Eftersom tillståndet främst är en förgiftning och sällan en allergisk reaktion, är serumbehandling den främsta metoden för att upphäva systemreaktioner. Kan behöva kompletteras med sedvanlig anafylaxibehandling.

Serum ska ges vid:

  • Systemreaktioner.
  • Progredierande lokalreaktion ≥ 10 cm (med vissa undantag).

Vid bedömning av serumbehandling, ring GIC för diskussion.

Symtom / fynd

Tecken till bett

  • Insticksställen: Ett till tre instick.
  • Avstånd: Vanligtvis 6–7 mm, maximalt 9–10 mm.
  • Notera: Lokal svullnad kan skjuta isär insticken och öka avståndet.

Systemiska symtom - Ska behandlas med serum

  • Debut: Sker i regel snabbt, ofta inom minuter. Kan undantagsvis inträffa upp till 6 timmar efter bettet.
  • Allmänsymtom: Yrsel, matthet, hjärtklappning och blodtrycksfall. Dessa kan vara övergående eller utvecklas till uttalad cirkulatorisk påverkan.
  • Gastrointestinala symtom: Illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor.
  • Angioödem
  • Övrigt: Urtikaria och bronkospasm.

Lokala symtom - Kan behöva behandlas med serum

  • Utveckling: Startar vid bettstället med rodnad/svullnad som övergår i en blåaktig, hemorragisk missfärgning. 
  • Spridning: Följer lymfsystemet. Kan sprida sig under 1–2 dygn. Tidig upptäckt av progress är viktigt för effektiv behandling. Serumbehandling har bäst effekt om det ges tidigt. Efter 24 timmar är det sällan mening att ge serum. 
  • Hematom: Läckage av erytrocyter leder till hudmissfärgning och kan i sällsynta fall ge anemi.

Provtagning / undersökningar

Hb, LPK och TPK tas initialt på alla med tecken på giftinjektion. Vid allmänpåverkan eller omfattande lokal svullnad tas dessa prover upprepat.

Det kan också bli aktuellt att komplettera med venös blodgas, CK, myoglobin och kreatinin. 

Tidig leukocytos (höga vita blodkroppar) talar för mer allvarlig reaktion.

Diagnostiskt EKG vid allmänpåverkan.

Övervakning / behandling

Initiala åtgärder:

  • Håll den ormbitne lugn och i stillhet.
  • Håll den drabbade kroppsdelen immobiliserad. Helst i lätt högläge.
  • Lämna bettstället ifred.
  • Följ vitalparametrar. Vid systemreaktioner är det nästan alltid indikation för serum. Se nedan.
  • Följ lokalstatus. Se nedan.
  • Undvik peroralt intag tills systemreaktion avtagit.
  • Ej indikation för kortison eller antihistamin i normalfallet. Undantag vid allvarlig systemreaktion.
  • Observation i minst 6-8 timmar. Vid progredierande lokalreaktion ska patienten kvarstanna längre. RING GIC.

Undantag vid "torrbett":

Ibland biter ormen utan giftinjektion. Detta går inte att veta på förhand så alla ormbitna ska observeras på sjukhus i direkt anslutning till bettet. Uppfylls följande kriterier behöver patienten inte vård:

  • Ingen rodnad eller svullnad kring bettstället har setts sedan bettet.
  • Ingen smärta har funnits eller finns.
  • Inga tecken till allmänpåverkan har funnits under hela tiden.
  • Minst två timmar har förflutit sedan bettet.

Patienten ska dock alltid informeras om att komma tillbaka till akuten ifall det (mot förmodan) skulle ske en progress av lokalreaktion eller systemsymtom efter hemgång.

Lokalstatus

Giftet som deponeras i vävnaden vid ett ormbett förs vidare proximalt via lymfsystemet. Därför kommer lokalreaktionen att röra sig proximalt i första hand och det är så progressen följs.

  • Markera lokalreaktionens utbredning med tusch.
  • Notera även områden som smärtar, även om det inte finns en synlig svullnad/rodnad.
  • Fotografera gärna med patientens egen telefon. På så sätt kan förloppet följas objektivt oavsett personalbyte eller flytt av avdelning.
  • Vid progress av lokalsymtom - RING GIC
  • Behandling med serum behövs ofta vid progress >10 cm.

Serumbehandling
Viperfav® är det serum som rekommenderas idag. Det kan finnas kvar enstaka ampuller av ViperaTAb® på vissa sjukhus. RING GIC för instruktioner gällande denna antidot.

Dosering och administrering av Viperfav®

  • 1 ampull á 4 ml späds i 100 ml koksalt.
  • Infusion på 60 minuter.

15-30 minuter efter att full dos serum gått in görs en noggrann undersökning av bettstället och lokalskadans utbredning markeras med tusch. Markeringen används som utgångspunkt för upprepade bedömningar som bör schemaläggas 2 timmar samt 4 timmar efter serumtillförsel och därefter var sjätte timme tills minst 24 timmar har förflutit sedan serum gavs. Bedömningar utförs tätare om patienten signalerar ökande symtom.

Vid recidiv sker en tydlig progress av lokalreaktionens utbredning och upprepad dos av serum kan vara aktuellt. Tidig upptäckt av progress är viktigt för effektiv behandling. Serumbehandling har bäst effekt om det ges tidigt. Efter 24 timmar är det sällan mening att ge serum. RING GIC.

Utskrivningskriterier

Patienten ska vårdas på sjukhus i minst 24 timmar efter given serumdos. När serum inte behövts kan patienten skrivas ut när tillståndet är ordentligt stabiliserat och lokalreaktionen avstannat. 

Övrigt

  • Vid cirkulationspåverkan/chock ges, förutom serum, även adrenalin och andra läkemedel enligt sedvanliga rutiner för behandling av anafylaxi.
  • Fasciotomi ska generellt undvikas men kan diskuteras i extremfall. Svullnaden kan, vid utebliven serumbehandling, bli påtaglig men det är mycket ovanligt med muskelcellsönderfall/compartmentsyndrom efter huggormsbett. Vid misstanke om förhöjt vävnadstryck (uttalad svullnad med svår smärta, perifer kyla och upphävd distal puls) måste kirurgisk åtgärd föregås av en mätning av vävnadstrycket, som skall bekräftas vara förhöjt (30–50 mmHg). Läkningen är försvårad i toxiskt skadad vävnad och onödig kirurgi kan medföra svåra komplikationer. RING GIC.
  • Antibiotika ges endast vid sekundärinfektion, vilket är sällsynt men kan uppstå några dagar efter bettet.
  • Behov av smärtlindring är vanligt.
  • DVT förekommer efter ormbett men är ovanligt. Kvarstående värk, svullnad, stelhet är däremot vanligt i flera veckor till månader efter bettet. Behandlas symtomatiskt. 

Toxicitet / koncentrationer

Fram till 1950-talet inträffade dödsfall efter huggormsbett nästan varje år, främst bland barn. Under efterkrigstiden har ett förbättrat allmänt medicinskt omhändertagande gjort att dödsfall inträffat endast någon gång per dekad och efter introduktion av säkra antiserum på 1980-talet är dödsfall mycket ovanligt. GIC har kännedom om två dödsfall som inträffat under den senaste 45-årsperioden; ett dödsfall 1994 och ett 2023, båda till följd av tidiga höga luftvägshinder.  

Förekomst / preparat

Huggormen finns i hela landet upp till polcirkeln.