Sammanfattning

Giftet består av peptider, enzymer och aminer (t ex histamin) som orsakar lokal smärta, rodnad och svullnad. Den direkt toxiska effekten är lindrig utom vid stick i munhåla och svalj då lokal svullnad kan medföra luftvägsobstruktion eller vid stick direkt i ögat, som kan medföra permanent synskada. 

Ett mycket stort antal stick kan medföra systemisk toxicitet. Inga kända fall av "mass stinging events" med systemtoxicitet har dock inträffat i Sverige. GIC rekommenderar att man uppsöker sjukvård vid > 15-20 stick (barn) eller > 50-100 stick (vuxna).

Allergi mot ämnen i gift från geting och bi är vanligt och stick kan leda till potentiellt livshotande systemeffekter (anafylaxi) som kräver akutsjukvård.

Stick kan också leda till en kutan allergisk reaktion som kan medföra en erysipelasliknande rodnad och svullnad som kan bli utbredd (> 10 cm från bettstället).

I sällsyta fall kan immunologiska reaktioner leda till hjärtinfarkt (Kounis syndrom), serumsjuka eller neurologiska komplikationer.

Symtom / fynd

Intensiv brännande smärta, rodnad och lätt svullnad kring stickstället är typiskt. Smärtan avtar snabbt efter 5-10 minuter. Lokalreaktionen kan i sällsynta fall progrediera och nå maximal utbredning först efter ett par dagar (kutan allergisk reaktion).

Stick i munhålan kan leda till andningshinder och stick i ögat kan bli synhotande, båda bör föranleda sjukhusbedömning.

Anafylaktiska reaktioner som generell urtikaria, angioödem, larynxödem, bronkospasm, illamående, buksmärtor, blodtrycksfall och chock kommer ofta inom minuter och kan vara livshotande. Bifasisk anafylaxi förekommer.

Vid mycket stort antal stick (> 100) kan illamående, kräkningar, diarré, generellt ödem utan urtikaria, huvudvärk, feber, trötthet och t o m medvetslöshet förekomma. Med de arter av bin och getingar som finns i Sverige är dock allvarliga mass-attacker mycket sällsynta. 

Rabdomyolys, hemolys, serumsjuka, hjärtinfarkt och neurologiska komplikationer kan förekomma i mycket sällsynta fall. RING GIC.

Provtagning / undersökningar

Sällan indicerat.

Övervakning / behandling

Vårdcentral / sjukhus behöver endast uppsökas om den stuckne visar tecken till allmänpåverkan, tidigare har haft en allergisk reaktion efter stick, är stucken i ögat eller munhålan alternativt har erhållit ett mycket stort antal stick samtidigt. Toxiska reaktioner på ett stort antal stick har aldrig dokumenterats i Sverige, men GIC rekommenderar medicinsk bedömning vid > 15-20 stick hos små barn eller > 50-100 stick hos vuxna. Ring GIC

Vid anafylaktisk reaktion ges adrenalin, kortison och antihistamin.

Vid stor lokalreaktion kan kortison ges peroralt. Dos: prednisolon 1-2 mg/kg eller betametason 0,1-0,2 mg/kg under något dygn.

Efter en allvarlig allergisk reaktion bör paitenten förses med egenvårdsmediciner (adrenalinpenna), överväg remiss till allergimottagning.

Egenvård som kan rekommenderas till patienten:
Vid bistick avlägsnas kvarlämnad gadd. Smärtan avtar snabbt efter 5-10 minuter och det finns ingen symtomlindrande behandling som är evidensbelagd.

Toxicitet / koncentrationer

Getingallergi innebär i Sverige som regel att man är allergisk mot samtliga getingarter inklusive bålgeting. Allergi mot bistick innebär en viss risk för korsreaktivitet mot humla. Ingen korsreaktivitet tros förekomma mellan familjerna Vespidae (getingar) och Apidae (bi och humla).

1-2 personer dör årligen i Sverige pga allergisk reaktion efter geting- eller bistick eller pga högt luftvägshinder vid stick i munhålan.

Förekomst / preparat

De vanligaste getingarterna är Vespula Vulgaris (vanlig geting) och Vespula Germanicus (Tyskgeting). Dessa getingarter kan bygga bon även under marken ("jordgetingar" är alltså inte en separat art). Getingbon är som störst i augusti-september och kan då innehålla > 1000 indivieder. Det är dock mycket ovanligt med mass-attacker med fler än enstaka tiotals stick.

I Sverige finns inga vildbin utan bara domesticerade honungsbin. Dessa bin är avlade för sin relativt låga aggressivitet och mass-attacker med fler en enstaka tiontals stick är mycket ovanliga.

Den europeiska bålgetingen (Vespa Crabo) har en giftblåsa som innehåller betydligt mera gift än getingens, men dess låga aggressivitet gör att mass-attacker aldrig dokumenterats (till skillnad från den asiatiska bålgetingen).

Humlor är mycket sävliga och humlestick är ovanligt.