Fosfin

Sammanfattning

Fosfin är en gas som i låg halt saknar tydlig doft/varnande egenskaper medan höga halter är kraftigt retande (gasen kan självantända/explodera vid halter> 15 000 ppm). Förgiftningar är mycket ovanliga i Sverige, men vanligt förekommande i Syd- och Centralasien samt i Mellanöstern. Källan vid förgiftning är nästan alltid metallfosfider i tablettform, bekämpningsmedel som genererar fosfin (fumigering) vid kontakt med fukt i luften.

- Gasexponering: Låggradig exponering i ett slutet utrymme under timmar kan leda till ett utdraget sjukdomsförlopp med gastrointestinala symtom följt av tilltagande hjärtpåverkan.
- Tablettförtäring: Förgiftning genom förtäring av metallfosfidtabletter har ett stormande och oftast dödligt förlopp med häftiga kräkningar och snabb utveckling av multiorgansvikt.

Patient som exponerats för gas behöver inte annan sanering än avklädning. Patient som exponerats genom förtäring kan avge mindre mängder fosfingas genom kräkningar, men inga fall av sekundärförgiftning av personal finns beskrivna.
Omhändertagande av avklädd patient utanför het zon medför ingen risk för sjukvårdspersonal som bär handskar och långärmat förkläde eller motsvarande skyddskläder.

Symtom / behandling

Inhalation: Exponering för låga halter ger inte upphov till retsymtom och saknar varnande lukt. Exponering pågående i flera timmar kan leda till svår förgiftning som debuterar med magont, kräkningar och diarré vilket i regel misstolkas som matförgiftning eller gastroenterit. Tilltagande toxisk myokardpåverkan med hög dödlighet kan utvecklas under timmar – något dygn. Laktacidos är typiskt och EKG-förändringar med Brugada-syndrom förekommer. I vissa fall ses övergående benmärgspåverkan.

Förtäring: Vid förtäring av metallfosfid (tabletter) bildas snabbt stora mängder fosfingas i gastrointestinalkanalen. Absorbtion av gasen leder inom minuter till svår toxisk påverkan i flera organsystem, med toxisk myokardpåverkan som framträdande inslag. Förgiftningar sker nästan uteslutande i självskadesyfte och även intag av en enstaka tablett kan leda till döden. Patienterna kräks och kan ge ifrån sig en kraftig lukt (”rutten fisk + vitlök”), men inga fall av sekundärförgiftning av räddningspersonal finns beskrivna trots flera tusen förgiftningsfall om året i utvecklingsländer. Sörj för god ventilation och använd barriär/stänkskydd.

Behandling: Ventrikelsköljning och kol har begränsat värde men kan övervägas tidigt vid peroralt intag. Symtomatisk behandling med vätska och cirkulationsunderstödjande behandling vid behov. Antidot saknas men, tillförsel av N-acetylcystein kan övervägas till påverkad patient. Syrgas ges vid hypoxi. Vasopressorbehandling ges vid cirkulationssvikt. Överväg tidigt kontakt med ECMO-center vid svår hjärtpåverkan.

Provtagning / undersökningar

Blod-, lever- och njurstatus. Venös blodgas med analys av laktat. Diagnostiskt EKG, hjärt-EKO på vid indikation vid påverkad patient.

Övervakning

Alla patienter med symtom efter exponering för fosfin bör vårdas på intensivvårdsavdelning. Överväg transport till enhet med möjlighet till ECMO-behandling.

Toxicitet / koncentrationer

Fosfin saknar lukt och retande egenskaper även vid nivåer som är toxiska vid längre tids exponering. Allvarliga symptom vid exponering för 1000 ppm i 60 minuter.
Lukttröskel: ca 0,03 ppm. OSHA TWA (tillåten arbetsplatsnivå): 0,3 ppm. IDLH (omedelbart livshotande nivå): 50 ppm.
Explosionsgräns i luft: 1,8–98 vol%.

Förekomst / preparat

CAS-nr: 7803-51-2. UN-nr: 2199 (för gas) eller 1397 (för aluminiumfosfid).
Fosfin är en färglös, mycket giftig och brandfarlig gas. Den används industriellt vid framställning av silikoner, plaster, polystyrenskum och färgämnen. Tabletter som används för fumigering kan förekomma som aluminium-, magnesium- eller kalciumfosfid. Dessa reagerar med fukt och bildar fosfin och används främst i utvecklingsländer.