Sammanfattning

Potent analgetikum med effekt framför allt på my-opioida receptorer i hjärna, ryggmärg och glatt muskulatur. Opiateffekten är ca 100 ggr starkare än för morfin. Snäv terapeutisk bredd, men avsevärd toleransutveckling vid kroniskt bruk, varför den individuella toxiska dosen är starkt varierande.

Tillförs parenteralt, genom hudapplikation (plåster) eller via munslemhinnan (sugtablett). Vid kutan exponering kan symtomutvecklingen vara kraftigt fördröjd.

Huvudrisken är andningsdepression. Andra symtom är sänkt medvetandegrad, blodtrycksfall och muskelrigiditet särskilt i bröstkorgen.

Används även som missbruksmedel. Ett stort antal preparat med varierande effekt finns i omlopp.

Naloxon är specifik antidot.

Symtom / fynd

Vid parenteral tillförsel insätter effekten inom minuter, vid absorption via munslemhinnan inom ca 30 minuter, medan toxiska symtom efter kutan applicering kan vara fördröjda upp till ett halvt dygn eller mer. Nedsvald substans har låg biotillgänglighet. Ökad peroral absorption när plåster tuggas / kvarhålles i munnen. 

Klassiska opioida symtom. Stor risk för andningsdepression, apné.

Illamående och kräkningar vanligt. Sänkt medvetandegrad och även djup medvetslöshet, mios. Också förvirringstillstånd, ångest och CNS-excitation kan förekomma. Kramper har observerats men är ovanligt.

Lungödem (ffa hos missbrukare). Takykardi vid lägre och bradykardi vid högre doser, blodtrycksfall.

Besvärlig och behandlingskrävande muskelrigiditet (speciellt i bröstkorgen) kan förekomma och försvåra andningen. Myoklonier.

Provtagning / undersökningar

Syrabasstatus, syremättnad - pulsoxymetri.

Diagnostiskt EKG.

Kontrollera kroppstemperaturen.

Övervakning / behandling

Ventrikeltömning och kol, alternativt enbart kol, efter oral exponering om befogat beroende på dos och tidsfaktor. Avbryt kutan exponering - ta bort plåstren och tvätta av med kallt vatten (använd inte tvål).

Övervakning av medvetandegrad, cirkulation och andning, vid allvarlig förgiftning i 24 timmar. Om inga som helst symtom uppkommit inom 6 timmar efter parenteral eller oral administrering, torde symtom inte vara att förvänta, medan symtom kan tillstöta senare efter kutan exponering.

Arytmiövervakning.

Vid andningsdepression ges naloxon som reverserar opioida effekter, men det kan ej alltid ersätta respiratorbehandling vid allvarlig förgiftning. Personer som står på preparatet och missbrukare kan få akut abstinens framför allt om höga doser naloxon ges snabbt. Starta helst med en låg dos och titrera fram erforderlig dos.

Dosering av naloxon, vuxna: Vid uttalad / livshotande andningsdepression ges 0,4 mg iv i upprepade doser tills effekt erhålles. Vid måttlig andningspåverkan hos tillvanda kan man börja försiktigare och titrera fram effektiva dosen, förslagsvis 0,04-0,4 mg iv. Vid behov av kontinuerlig infusion starta med 10 mikrog/kg/tim och justera dosen efter svaret. Dosering av naloxon, barn (under 20 kg): 0,01 mg/kg iv.

Intramuskulär alternativt subkutan administrering vid svårighet att få iv infart.

Inför längre ambulanstransport eller förflyttning kan naloxon ges profylaktiskt, vuxna 0,4 mg im.

Vid lågt blodtryck ges vätska iv. Om otillräcklig effekt kan dobutamin (5-20 mikrog/kg/min) och/eller noradrenalin (0,05-0,5 mikrog/kg/min) vara indicerat.

Respiratorvård och muskelrelaxation vid uttalad muskelrigiditet.

Vid kramper ges diazepam iv, 5-10 mg (barn 0,1-0,2 mg/kg) initialt och upprepat efter behov.

Toxicitet / koncentrationer

Observera att urintester för opiater generellt inte ger positivt utslag för fentanyl.

Toxiska dosen varierar kraftigt beroende på individuella skillnader i känslighet, toleransutveckling och exponeringssätt. Redan terapeutiska doser kan ge allvarliga symtom. Uttalad andningsdepression kan vid kutan exponering inträffa vid doser över 25 mikrog/timma.

Peroralt intag av plåster kan pga dosens storlek ge allvarlig förgiftning. Ökad risk om plåster tuggas / kvarhålles i munnen.

Förekomst / preparat

Injektionsvätska, sugtabletter, plåster. En mångfald missbruksmedel.