Sammanfattning

Centralt verkande analgetikum med opioida och membranstabiliserande effekter. Risk för plötsligt debuterande andningsdepression, speciellt efter kombination med alkohol. Antidot finns, naloxon.

Symtom / fynd

Symtombild liknande morfinintoxikation med mios, medvetandesänkning och andningsdepression. Andningspåverkan kan komma plötsligt redan hos ytligt medvetandesänkt patient.

Kramper och EKG-förändringar, t ex breddökade QRS-komplex, förekommer vid massiv överdos.

Vid allvarlig förgiftning finns risk för rabdomyolys och därmed njursvikt.

Provtagning / undersökningar

Syrabasstatus, elektrolyter och etanol. CK och myoglobin vid allvarlig förgiftning.

Diagnostiskt EKG.

Övervakning / behandling

Kol / ventrikelsköljning initialt om befogat med hänsyn till dos och tidsaspekt.

Noggrann andningsövervakning. Arytmiövervakning. Respiratorbehandling vid behov.

Asymtomatisk patient kan utskrivas om andning och cirkulation fortfarande är ua 8 timmar efter intaget. Vid påtagliga symtom övervakas patienten i minst ett dygn. Om naloxon givits bör patienten vara symtomfri i 6 timmar efter given dos innan övervakningen avslutas.

Naloxon fungerar som antidot mot den opioida effekten. Ej effektiv mot den membranstabiliserande effekten (hjärtsymtom, kramper). Dosen titreras i varje enskilt fall. Riktlinjer: 0,4 mg till vuxen (barn 0,01 mg/kg) långsamt iv och upprepat till önskad effekt erhålles.

Vid breddökade QRS-komplex och hjärtpåverkan kan alkalinisering av blodet och tillförsel av natriumjoner vara effektivt. Ge initialt 200 ml Natriumbikarbonat 50 mg/ml iv till vuxna. Se dokument "Behandling vid breddökade QRS" RING GIC.

Vid cirkulationssvikt (trots ovanstående behandling) kontrollera fyllnadstryck och vänsterkammarfunktion (CVK och ekokardiografi). Ge vätska iv till adekvata fyllnadstryck. Om kvarstående cirkulationssvikt ge dobutamininfusion och vid behov noradrenalininfusion.

Vid kramper ges diazepam iv, 5-10 mg (barn 0,1-0,2 mg/kg) initialt och upprepat efter behov.

Vid hjärtstillestånd är det oftast motiverat med en längre tids HLR.

Toxicitet / koncentrationer

Serumkoncentrationen är en dålig indikator på förgiftningens svårighetsgrad och har ej någon klinisk betydelse.

OBS! Alkohol ökar toxiciteten av dextropropoxifen markant. Redan ett fåtal tabletter kan tillsammans med alkohol ge allvarliga symtom.

Stora individuella variationer. Toleransutveckling förekommer.

Förekomst / preparat

Kombinationspreparat som Distalgesic och Paraflex comp upphörde att försäljas i Sverige under 2005. Depotpreparat som Dolotard är numera avregistrerade i Sverige.