Träffyta för direktlänk till innehåll

Dexklorfeniramin

Sammanfattning

Antihistaminpreparat (H1-receptorblockad) tillhörande gruppen alkylaminer. Överdos medför antikolinerga effekter och varierande grad av CNS-depression. Behandlingen är framförallt symtomatisk, men antidotbehandling med fysostigmin kan övervägas vid uttalade centrala antikolinerga symtom.

Symtom / fynd

Illamående, kräkningar, nedsatt tarmmotilitet. Torra slemhinnor, flush, feber. Sinustakykardi. Urinretention. Mydriasis.

Ataxi. Varierande grad av CNS-depression, men excitation, oro, agitation och hallucinationer förekommer också.

Provtagning / undersökningar

Syrabas- och elektrolytstatus vid stor överdos och uttalade symtom.

Bukpalpation / bladderscan vid CNS-depression (risk för urinretention) .

Övervakning / behandling

Övervakning av medvetandegraden.

Kol om befogat med hänsyn till dos och tidsfaktor. Ventrikelsköljning sällan indicerad.

Sinustakykardi behöver vanligtvis inte behandlas farmakologiskt.

Vid måttlig motorisk oro och agitation ges diazepam vid behov.

Vid uttalade centrala antikolinerga symtom som kraftig agitation och hallucinos kan antidotbehandling med fysostigmin övervägas. RING GIC.

OBS! Fysostigmin ges inte vid breddökade QRS-komplex eller om hjärttoxiska medel intagits samtidigt.

Administrering av fysostigmin: 1-2 mg (barn 0,02-0,04 mg/kg) ges iv under ca 2 minuter och under arytmiövervakning. Titreras till effektiv dos. Kan upprepas eller ges som kontinuerlig infusion. Atropin skall finnas omedelbart tillgängligt i händelse av kolinerga biverkningar som bradykardi och bronkospasm.

Toxicitet / koncentrationer

24 mg till 6 åring gav trötthet. 30-36 mg till 7 åring gav mydriasis, ataxi och hallucinationer.

84-120 mg till 14-åring gav dåsighet. 210 mg till vuxen gav slöhet och hallucinos.

Serumkoncentrationen saknar betydelse som vägledning för behandlingen.

Förekomst / preparat

Tabletter och depottabletter.