Sammanfattning

Esofagusskador är den allvarligaste följden av nedsvalda batterier och batteristorlekar >20 mm ökar risken betydligt. Batterier som fastnar i esofagus kan snabbt ge betydande skador och måste därför avlägsnas tidigt. Batterier med en diameter < 15 mm innebär risk för skada för hos mindre barn men passerar oftast genom magtarmkanalen utan att orsaka problem hos vuxna.

Det är framförallt batteriets elektriska aktivitet som orsakar skador på omkringliggande vävnad. 

Symtom / fynd

I de fall batterier fastnat och gett skador i esofagus: sväljningssvårigheter, akuta retrosternala smärtor, vägran att äta, kräkningar. Om batteriet inte avlägsnas finns risk för erosioner med eventuellt efterföljande perforation, mediastinit och strikturläkning. Erosionsskador kan här uppkomma redan inom ett par timmar och perforation är beskriven 6 timmar efter nedsväljningen.

Batterier som retinerats i ventrikeln har givit erosioner, ulcerationer och nekroser i mucosan. Övergående melena hos i övrigt symtomfria patienter har förekommit i flera fall men det saknas fallbeskrivningar med svårare skador såsom perforationer eller massiva blödningar.

Om batteriet passerat pylorus är allvarliga skadeverkningar sällsynta.

Provtagning / undersökningar

Röntgen sväljöversikt, gastroskopi och faeces-Hb kan bli aktuellt - se nedan.

Övervakning / behandling

ÅTGÄRDER I HEMMET:

Barn < 6 år:

Till sjukhus oavsett storlek på batteriet. Detta gäller dock inte små standardbatterier till hörapparat som med säkerhet är av sorten Zink-luft.

Barn från 6 år, ungdomar, vuxna:

Knappcellsbatteri med diameter <15 mm: Noggrann observation hemma under närmaste dygnet. Vid symtom som sväljningssvårigheter, retrosternala smärtor, vägran att äta, kräkningar: Genast till sjukhus.
Vid buksmärtor inom 1 vecka: Till sjukhus.

Knappcellsbatteri med diameter >15 mm: Till sjukhus

 

OBS! Kräkningsprovokation är aldrig indicerad efter nedsväljning av batterier.


BEHANDLING PÅ SJUKHUS:

Samma handläggning för dessa tre kategorier av patienter:

• barn < 6 år oavsett symtom eller batteristorlek,
• patienter med symtom oavsett ålder eller storlek på batteriet
• patienter där det nedsvalda knappcellsbatteriet har en diameter >15 mm 

Omedelbar röntgen för att lokalisera batteriet i gastrointestinalkanalen.

Batteri som påträffas i esofagus eller ventrikel avlägsnas endoskopiskt snarast. Några timmars fördröjning kan förvärra skadan påtagligt. Slemhinnan inpekteras noga med avseende på nekroser. Blind extraktion bör undvikas eftersom komplikationsrisken då ökar.

Om man vid avlägsnande av ett batteri ser vävnadsskador bör patienten följas noggrant eftersom risk för perforation och fistelbildning föreligger.

Om det passerat pylorus, noggrann observation under närmaste dygnen ev i hemmet. Kontrollera avföringen. Om batteriet inte kommit ut inom ca 2 dygn: Till sjukhus för förnyad röntgenkontroll av läge. 

Har batteriet passerat pylorus kommer det så gott som alltid ut spontant även om det i ovanliga fall kan dröja flera veckor, speciellt hos åldringar. Upprepade röntgenundersökningar efter en andra kontroll för att följa batteriets väg genom tarmsystemet är inte nödvändiga. Laxermedel kan påskynda passagen men behövs vanligtvis inte.

Om patienten i hemmet utvecklar symtom som sväljningssvårigheter, retrosternala smärtor, vägran att äta, kräkningar, melena: Till sjukhus för förnyad röntgenkontroll av batteriets läge. Har batteriet passerat pylorus styr symtomens svårighetsgrad om kirurgisk åtgärd ska utföras akut eller om fortsatt avvaktan på spontan avgång är möjlig.

Vid barntillbud där batteriet är stort (mer än ca 2,5 cm i diameter) är spontan avgång osannolik och kirurgiska åtgärder bör då vidtas utan ytterligare avvaktan.

Toxicitet / koncentrationer

SKADEMEKANISMER

Esofagusskador är den i särklass allvarligaste följden av nedsvalda batterier och vid batteristorlekar >20 mm ökar risken betydligt. 

Den elektriska strömkrets som skapas runt ett batteri som kortsluts av omgivande kroppsvätska ger upphov till lokal vävnadsdestruktion genom att de elektrolytiska processerna medför bildning av natriumhydroxid vid batteriets negativa pol. Den skadeprocess som alkali ger upphov till kan fortgå i flera dagar efter att ett batteri avlägsnats
Därav följer att ett nytt batteri är farligare än ett urladdat om det fastnar.
Färska litiumbatterier med högt energiinnehåll har i djurförsök redan efter 30 minuter givit upphov till nekrotiska förändringar i esofagusmukosa.

Läckage av alkali (vanligen kaliumhydroxid) från batteriinnehållet är en annan möjlig mekanism som dock förutsätter att höljet korroderat eller skadats mekaniskt. Korrosionsprocessen går snabbare i ventrikelns sura miljö än i tarmen.

Batterier av typen zink-luft blir elektriskt inaktiva i tarmens luftfria miljö och är därför mindre benägna att orsaka komplikationer än andra batterityper.

Förekomst / preparat

Knappcellsbatterier förekommer t ex i armbandsur, hörapparater, kameror, miniräknare, leksaker. De finns som alkaliska batterier, litium-, nickel-kadmium-, silveroxid- och zink/luft-batterier. Kvicksilverbatterier är av miljöskäl förbjudna på den svenska marknaden sedan 1999. Diametern varierar från ca 5 mm till ca 20 mm och är i sällsynta fall > 20 mm.