Batterier

Sammanfattning

Esofagusskador är den allvarligaste följden av nedsvalda batterier och batteristorlekar >20 mm ökar risken betydligt. Batterier som fastnar i esofagus kan snabbt ge betydande skador och måste därför avlägsnas tidigt. Batterier med en diameter < 15 mm passerar oftast genom magtarmkanalen utan att orsaka problem.
Det är framförallt batteriets elektriska aktivitet som orsakar skador på omkringliggande vävnad.

Symtom / fynd

I de fall batterier fastnat och gett skador i esofagus: sväljningssvårigheter, akuta retrosternala smärtor, vägran att äta, kräkningar. Om batteriet inte avlägsnas finns risk för erosioner med eventuellt efterföljande perforation, mediastinit och strikturläkning. Erosionsskador kan här uppkomma redan inom ett par timmar och perforation är beskriven 6 timmar efter nedsväljningen.

Batterier som retinerats i ventrikeln har givit erosioner, ulcerationer och nekroser i mucosan, men det finns inga beskrivningar i litteraturen om allvarliga skador såsom perforationer eller massiva blödningar. Övergående melena hos i övrigt symtomfria patienter har dock förekommit i flera fall.

Om batteriet passerat pylorus är allvarliga skadeverkningar utomordentligt sällsynta.

Provtagning / undersökningar

Röntgen sväljöversikt, gastroskopi och faeces-Hb kan bli aktuellt - se nedan.

Övervakning / behandling

ÅTGÄRDER I HEMMET:

Barn < 6 år:

Till sjukhus oavsett storlek på batteriet. Detta gäller dock inte små standardbatterier till hörapparat som med säkerhet är av sorten Zink-luft.

Barn från 6 år, ungdomar, vuxna:
Knappcellsbatteri med diameter <15 mm: Noggrann observation hemma under närmaste dygnet. Vid symtom som sväljningssvårigheter, retrosternala smärtor, vägran att äta, kräkningar: Genast till sjukhus.
Vid buksmärtor inom 1 vecka: Till sjukhus.

Knappcellsbatteri med diameter >15 mm: Noggrann observation under närmaste dygnet. Vid symtom som sväljningssvårigheter, retrosternala smärtor, vägran att äta, kräkningar: Genast till sjukhus.
Kontrollera avföringen. Om batteriet inte kommit ut inom ca 2 dygn eller om symtom enligt ovan eller buksmärtor uppkommer: Till sjukhus.
Vid avsiktligt intag: Till sjukhus.


OBS! Kräkningsprovokation är aldrig indicerad efter nedsväljning av batterier.


BEHANDLING PÅ SJUKHUS:

Barn < 6 år:

Röntgenundersökning (sväljöversikt) omedelbart för att lokalisera batteriets läge.

Är batteriet i esofagus eler ventrikel ska det avlägsnas snarast.

 

Patient med symtom (oavsett batteristorlek):

 Om patienten i något skede uppvisar symtom som kan misstänkas härröra från batteriet görs akut röngenundersökning (sväljöversikt) för att lokalisera batteriets läge.

 Är batteriet i esofagus ska det avlägsnas snarast.

 Är batteriet i ventrikeln eller längre ner i gastro-intestinalkanalen styr symtomens svårighetsgrad om kirurgisk åtgärd ska utföras akut eller om fortsatt avvaktan på spontan avgång är möjlig, se nedan.

 


Symtomfri patient (>2 dygn efter nedsväljning av batteri med storlek >15 mm, stark misstanke om detta eller stavbatteri):

Röntgenundersökning (sväljöversikt) för att lokalisera batteriets läge.

Om ett batteri påvisas i ventrikeln kan glukagon prövas, det har en relaxerande effekt på glatt muskulatur, bl a ventrikeln inkl pylorus. Till vuxna ges 0,2-0,5 mg iv (alternativt 1 mg im eller sc), till barn <25 kg ges 0,1-0,25 mg iv (alternativt 0,5 mg im eller sc).
Även metoklopramid kan eventuellt prövas (Primperan) 0,5 mg/kg kroppsvikt och dygn peroralt fördelat på 2-3 doser.


Vid barntillbud där batteriet är stort (mer än ca 2,5 cm i diameter) är spontan avgång osannolik och kirurgiska åtgärder bör då vidtas utan ytterligare avvaktan.

 


Om batteriet är kvar i ventrikeln 3 dygn efter intaget bör det avlägsnas med gastroskop eller via gastrotomi allt efter omständigheterna.

Har batteriet passerat pylorus kommer det så gott som alltid ut spontant även om det i ovanliga fall kan dröja flera veckor, speciellt hos åldringar. Upprepade röntgenundersökningar för att följa batteriets väg genom tarmsystemet är inte nödvändiga. Laxermedel kan påskynda passagen men behövs vanligtvis inte.

Vid symtom:

Om patienten i något skede uppvisar symtom som kan misstänkas härröra från batteriet görs akut röngenundersökning (sväljöversikt) oavsett batteriets storlek. Om melena upptäcks kan detta vara tecken på att batteriet orsakat en gastro-intestinal blödning. Har batteriet i detta skede redan passerat ut behöver inte en enstaka svart avföring utredas.

Batteri som påträffas i esofagus avlägsnas endoskopiskt snarast. Några timmars fördröjning kan förvärra skadan påtagligt. Slemhinnan inpekteras noga med avseende på nekroser. Blind extraktion med någon variant av kateter bör undvikas eftersom komplikationsrisken då ökar.

Om man vid avlägsnande av ett batteri ser vävnadsskador bör patienten följas noggrant eftersom risk för perforation och fistelbildning föreligger i flera dagar.

Vid symtomgivande lokalisation i ventrikel eller tarm (ovanligt) bör kirurgiskt avlägsnande övervägas om tillförsel av glukagon, metoklopramid och laxantia inte gett ett snabbt resultat.

Toxicitet / koncentrationer

SKADEMEKANISMER

Esofagusskador är den i särklass allvarligaste följden av nedsvalda batterier och vid batteristorlekar >20 mm ökar risken betydligt. Inga sådana skador finns rapporterade där batteridiametern understigit 10 mm hos vuxna och barn.

Den elektriska strömkrets som skapas runt ett batteri som kortsluts av omgivande kroppsvätska ger upphov till lokal vävnadsdestruktion genom att de elektrolytiska processerna medför bildning av natriumhydroxid vid batteriets negativa pol. Den skadeprocess som alkali ger upphov till kan fortgå i flera dagar efter att ett batteri avlägsnats
Därav följer att ett nytt batteri är farligare än ett urladdat om det fastnar.
Färska litiumbatterier med högt energiinnehåll har i djurförsök redan efter 30 minuter givit upphov till nekrotiska förändringar i esofagusmukosa.

Läckage av alkali (vanligen kaliumhydroxid) från batteriinnehållet är en annan möjlig mekanism som dock förutsätter att höljet korroderat eller skadats mekaniskt. Korrosionsprocessen går snabbare i ventrikelns sura miljö än i tarmen.

Batterier av typen ?zink-luft? blir elektriskt inaktiva i tarmens luftfria miljö och är därför mindre benägna att orsaka komplikationer än andra batterityper.

Förekomst / preparat

Knappcellsbatterier förekommer t ex i armbandsur, hörapparater, kameror, miniräknare, leksaker. De finns som alkaliska batterier, litium-, nickel-kadmium-, silveroxid- och zink/luft-batterier. Kvicksilverbatterier är av miljöskäl förbjudna på den svenska marknaden sedan 1999. Diametern varierar från ca 5 mm till ca 20 mm och är i sällsynta fall > 20 mm.

Om Giftinformationscentralens databas för läkare

Artiklarna i denna databas har utformats för att användas uteslutande av läkare och ska ses som ett komplement snarare än ett alternativ till GICs telefonrådgivning.

Negeringar används i regel inte i texterna (t ex om dialys inte nämns är det inte heller något behandlingsalternativ).

För kombinationspreparat, se vid behov FASS, eftersom sökfunktionen inte är heltäckande för dessa.

Ta omedelbart kontakt med GIC vid minsta tveksamhet rörande innebörden i artiklarna.

På grund av att informationen är en färskvara får utskrifter av artiklarna inte mångfaldigas och spridas och artiklarna bör heller inte sparas i frånkopplat läge.

För att vara lätthanterlig och användbar behöver databasen koncentrera sig till det praktiskt viktigaste, varför mer udda detaljer kring symtomatologi och behandling kan saknas. Därför är det viktigt att beakta den i texterna ofta återkommande uppmaningen att kontakta GIC.