Barium

Risk för allvarlig, svårbehandlad förgiftning!

Ring vid minsta osäkerhet eller behov av ytterligare information Giftinformationscentralen 010-456 67 19

Sammanfattning

Lösliga bariumsalter (som bariumkarbonat, -klorid, -hydroxid, -nitrat, -acetat, -sulfid, -klorat) är starkt toxiska. Bariumsulfid är särskilt giftigt eftersom det förutom övriga här beskrivna symtom kan bilda svavelväte i ventrikelns sura miljö. Bariumnitrat finns bl a i tomtebloss, men förgiftning är inte att förvänta vid barntillbud med tomtebloss eftersom förtärd mängd barium blir obetydlig.

Olösliga bariumsalter är inte giftiga. Ett exempel är bariumsulfat som används i vissa röntgenkontrastmedel.

Initial stimulering av muskulaturen följs snart av uttalad, generell muskelsvaghet, utmattning samt andnings- och ev njurinsufficiens. Dessutom tillkommer rubbningar i kaliumbalansen - i tidigt skede utvecklas en grav, symtomgivande och livshotande hypokalemi, men i ett sent skede ev utveckling av hyperkalemi.

Symtom / fynd

Barium stimulerar initialt glatt muskulatur vilket resulterar i buksmärtor, ymniga kräkningar och diarré till följd av kraftigt ökad tarmperistaltik. Ev blodtrycksstegring. Stimulering av tvärstrimmig muskulatur tillstöter sedan och kan orsaka myoklonier, hicka, tremor, stelhet, domningar och ev rabdomyolys.

Andra symtom är mydriasis, salivering och sväljsvårigheter, EKG-förändringar och arytmier (VES, VT, QT-förlängning, torsade de pointes, breddökade QRS-komplex, A-V dissociation, förmaksflimmer), ev kramper.

Karaktäristiskt är att den muskulära överaktiviteten följs av generaliserad muskelsvaghet som kan övergå i förlamning. Tecken på detta är ytlig andning, takypné och andningsinsufficiens som kan kräva behandling i respirator. Lungödem har förekommit i enstaka fall.

Uttalad hypokalemi är typiskt i akutfasen pga blockering av kaliumkanalerna. Senare i förloppet kan i vissa fall hypokalemin övergå i hyperkalemi. Njursvikt och anuri förekommer.

CNS-påverkan med förvirring och somnolens, dock inte medvetslöshet.

Provtagning / undersökningar

Diagnostiskt EKG

Blodstatus, elektrolytstatus - särskilt viktigt med upprepade kontroller av S-kalium -, syra-basstatus, S-kreatinin, leverstatus

Lungröntgen vid misstanke om lungödem eller aspiration

KAD - timdiures

Övervakning / behandling

Alla bariumsalter är röntgentäta varför buköversikt kan vara av värde i oklara fall.

Asymtomatiska patienter ska observeras minst i 8 timmar.

Om patienter med symtom på förgiftning kommer till behandling inom 1-2 timmar nedläggs ventrikelsond och 30 g natriumsulfat (alt. 30 g magnesiumsulfat) i 5% vattenlösning instilleras i ventrikeln via sond i syfte att binda barium - till barn ges 250 mg/kg i 5% vattenlösning.

Överväg att ge omeprazol i sedvanlig dos - minskad aciditet i ventrikeln anses reducera absorptionen av barium.

Arytmiövervakning. Vid kraftig exponering tas dessutom diagnostiskt EKG med några timmars mellanrum och med särskild uppmärksamhet på QRS-duration och QT-intervall.

Kaliumsubstitution ges alltefter behov vid hypokalemi - stora doser kan krävas.

Ökad diures genom adekvat iv vätsketillförsel.

Vid kramper ges diazepam iv, 5-10 mg (barn 0,1-0,2 mg/kg) initialt och upprepat efter behov. Vid terapisvikt eller upprepade krampanfall kan propofolinfusion prövas.

Om metabolisk acidos utvecklas trots god syrsättning och hydrering bör korrigering ske med natriumbikarbonat iv.

För behandling av rabdomyolys - se Giftinfo:s öppningssida - "Speciella åtgärder", avsnittet "Rabdomyolys".

Hemodialys är indicerad vid allvarliga symtom som inte viker på symtomatisk behandling, t ex svårbehandlad hypokalemi, acidostendens, uttalad rabdomyolys, sviktande njurfunktion, muskelsvaghet med behov av andningsassistans och vid signifikant hyperkalemi (sent skede). Hemodialys har visat sig effektiv i ett antal svåra fall. Detta gäller även kontinuerlig veno-venös hemodiafiltration (CVVHDF).

Toxicitet / koncentrationer

Letal dos av lösliga bariumsalter är olika beroende på vilket salt det gäller. Letal dos 1-15 g. Vuxna har dock överlevt 40 g bariumkarbonat. Bariumsulfat är olösligt och anses vara atoxiskt.

Förekomst / preparat

Lösliga bariumsalter förekom tidigare i preparat för skadedjursbekämpning, men numera främst i tomtebloss, raketer och hårborttagningsmedel. Olösliga och därmed atoxiska salter (t ex bariumsulfat) finns i vissa röntgenkonstrastmedel.

Om Giftinformationscentralens databas för läkare

Artiklarna i denna databas har utformats för att användas uteslutande av läkare och ska ses som ett komplement snarare än ett alternativ till GICs telefonrådgivning.

Negeringar används i regel inte i texterna (t ex om dialys inte nämns är det inte heller något behandlingsalternativ).

För kombinationspreparat, se vid behov FASS, eftersom sökfunktionen inte är heltäckande för dessa.

Ta omedelbart kontakt med GIC vid minsta tveksamhet rörande innebörden i artiklarna.

På grund av att informationen är en färskvara får utskrifter av artiklarna inte mångfaldigas och spridas och artiklarna bör heller inte sparas i frånkopplat läge.

För att vara lätthanterlig och användbar behöver databasen koncentrera sig till det praktiskt viktigaste, varför mer udda detaljer kring symtomatologi och behandling kan saknas. Därför är det viktigt att beakta den i texterna ofta återkommande uppmaningen att kontakta GIC.