Barbiturater

Sammanfattning

Medel med sederande och antikonvulsiva egenskaper. De kort- och medellångverkande preparaten ger initialt allvarligare förgiftningar än de långverkande pga den snabbt insättande effekten. Behandlingen inriktas på att säkerställa adekvat ventilation och cirkulation. Medvetandesänkningen kan vara uttalad och långdragen.

Symtom / fynd

I lindriga-måttliga fall ses ibland ett initialt excitationsstadium med förvirring, delirium och hallucinationer men senare dominerar CNS-depression. Medvetandesänkning ner till djupt koma med areflexi i svåra fall. Tilltagande andningsdepression parallellt med CNS-depressionen. Ofta måttligt miotiska pupiller som reagerar för ljus. I de svårare fallen kan ljusstela pupiller förekomma liksom isoelektriskt EEG. Dessa förändringar är reversibla.

I svåra fall även blodtrycksfall pga myokarddepression och minskad kärltonus. Läckage av vätska över kapillärerna med hypovolemi och ödembildning som följd. Viss risk för lungödem tidigt i uppvakningsskedet när vätska mobiliseras.

Hypotermi, som kan bli uttalad vid svåra förgiftningar. Bullöst exanthem kan förekomma.

Provtagning / undersökningar

Blod- och urinbestämning av barbiturater kan göras, men är sällan indicerat.

Elektrolyt- och syrabasstatus vid svår förgiftning.

Följ kroppstemperaturen.

Övervakning / behandling

Ventrikelsköljning och kol, alternativt enbart kol, om befogat med hänsyn till dos och tidsfaktor. Initial dos kol 25-50 g (barn10 g).

Upprepade doser kol om fenobarbital intagits. Tillförsel av 25 g kol var 4:e tim alt 12,5 g var annan tim (barn 5-10 g var 4:e tim) under 1 dygn eller tills förgiftningsbilden vänt. Vid nedsatt tarmmotilitet ges metoklopramid (Primperan) iv, 10-20 mg (barn 0,15-0,3 mg/kg). Denna dos kan upprepas 3-4 ggr per dygn.

Övervakning av andning, cirkulation och medvetandegrad.

Vid lågt blodtryck ges vätska iv. Om otillräcklig effekt kan dobutamin (5-20 mikrog/kg/min) och/eller noradrenalin (0,05-0,5 mikrog/kg/min) vara indicerat.

Alkalinisering av urinen rekommenderas inte pga bristfällig effektdokumentation.

Ökad diures (normal-dubbel dygnsvolym).

Hemodialys eller hemoperfusion kan vara indicerat vid mycket svår förgiftning. CVVHD kan vara ett alternativ. RING GIC.

Toxicitet / koncentrationer

Toxisk peroral dos för vuxna är ca 1 g. Risk för allvarlig förgiftning vid doser >2 g för kortverkande och >5 g för långverkande preparat (fenobarbital). Toleransutveckling.

Koncentrationen i blod korrelerar till förgiftningens svårighetsgrad och i vissa svåra, långdragna fall kan det vara av värde att följa denna.

Svår förgiftning ses vid blodkoncentration >500 mikromol/l fenobarbital (fenemal), 300 mikromol/l amobarbital (pentymal) och 160 mikromol/l pentobarbital (mebumal).

Förekomst / preparat

Tabletter, injektionsvätska, pulver till injektionsvätska.