Handläggning vid förlängd QT-tid

Många läkemedel (t ex flera SSRI-, neuroleptika- och atypiska antipsykotikapreparat liksom litium) kan vid överdos ge förlängd QT-tid, men orsakar i princip aldrig arytmier av typen Torsade de pointes (TdP) . Dock finns enstaka fall med TdP rapporterade, men då har flera olika QT-förlängande medel intagits samtidigt och/eller flera andra riskfaktorer (t ex hypokalemi) förelegat samtidigt.

Vid riskbedömning av patient med förlängd QTc-tid är det väsentligt att tänka på hjärtfrekvensens betydelse. Vid puls >100/min blir QTc-tiden ofta felaktigt uppmätt för lång (risken övervärderas) och dessutom inträffar TdP nästan uteslutande hos bradykarda patienter.

De läkemedel ("riskpreparat") som framför allt innebär risk för förlängd QT och TdP vid överdosering är: sotalol, disopyramid, kinidin, tioridazin, terfenadin, klorokin, kinin, metadon och i sällsynta fall citalopram.

Handläggning vid förlängd QTc-tid

Intox med icke "riskpreparat"
Vid QTc på 450-500 ms och puls <100: Kontrollera S-K och joniserat Ca samt korrigera ev låga nivåer. Kontrollera också förekomst av andra riskfaktorer och ta nytt 12-avlednings EKG två timmar efter det första. Arytmiövervakning är normalt ej nödvändig om inte dosen av aktuellt läkemedel i sig motiverar sådan.

Vid QTc >500 ms och puls <100: Arytmiövervakning. Kontrollera S-K och joniserat Ca samt korrigera ev låga nivåer. Om QTc-tid >550 ms (och puls <100) och mer än ett QT-förlängande preparat intagits, ge 10 mmol Addex-Magnesium långsamt (under 5 min) iv. Överväg isoprenalininfusion om puls <60/minut.

Intox med "riskpreparat" (se ovan)
Vid QTc på 450-500 ms och puls <100: Arytmiövervakning på IVA. Kontrollera S-K och joniserat Ca samt korrigera ev låga nivåer. Ge 10 mmol Addex-Magnesium långsamt (under 5 min) iv. Överväg isoprenalininfusion om puls <60/minut.

Vid QTc >500 ms och puls <100: Arytmiövervakning på IVA. Kontrollera S-K och joniserat Ca samt korrigera ev låga nivåer. S-K till >4,5 mmol/l. Ge 10 (ev 15) mmol Addex-Magnesium långsamt (under 5 min) iv samt en infusion med 4 (ev 6) mmol/timme under 6 timmar. Om pulsen <60/minut, ge isoprenalininfusion 0,05 mikrog/kg/min med successiv doshöjning tills pulsen är >70/min.

Vid Torsade de Pointes
Behandla prompt med magnesium, kalium och isoprenalin enligt stycket omedelbart ovan (magnesiumbolusen ges då under 2 minuter om patienten inte redan nyligen erhållit sådan). Om otillfredsställande effekt av behandlingen, sätt transvenös pacemaker (overdrive). HLR / defibrillering är indicerat endast om patienten blir medvetslös och inte har palpabla pulsar.