Behandling av kramper vid akut förgiftning

Generella kramper utlösta från hjärnan vid akut förgiftning skiljer sig från
kramper av annan orsak. Kramper vid förgiftning uppkommer genom en generell obalans mellan excitatorisk och inhibitorisk aktivitet. Resultatet blir en ökad retbarhet i centrala nervsystemet. Strukturell skada och epileptogent fokus saknas.

Vid återkommande eller långvarig krampaktivitet i hjärnan – status epileptikus – blir de kliniskt iakttagbara kramperna allt mindre tydliga samtidigt som patienten förblir medvetslös. Det kan vara svårt att skilja detta tillstånd från förväntad medvetandepåverkan på grund av överdosen. EEG är indicerat vid misstanke om status epileptikus. Om ett sådant konstateras, måste effektiv behandling ges och patienten monitoreras med kontinuerligt EEG.

Läkemedel som verkar synergistiskt med det inhibitoriska GABA-systemet har överlägset bäst effekt. Fenytion (Pro-Epanutin®) har dålig / ingen effekt samt kan ev förvärra kramper (t ex vid teofyllinförgiftning). Dessutom kan förgiftningsmedlets kardiotoxicitet förvärras.

Behandling

Förstahandsmedel

Diazepam iv. Dos: 5-10 (-20) mg (barn 0,1- 0,2 mg/kg). Vb upprepade doser.

Midazolam iv. Dos: 0,2 mg/kg långsamt som bolus, därefter 0,05-0,5 mg/kg/tim.

Vid terapisvikt

Propofol iv. Dos: 1-2 mg/kg långsamt som bolus, därefter 2-10 mg/kg/tim. Kräver normalt intubation-ventilatorbehandling.

Levetiracetam (Keppra m fl) verkar på cellmembranen och GABA och kan ges vid förgiftningsutlösta kramper som komplement till bensodiazepiner, särskilt om invasiv ventilatorbehandling vill försöka undvikas. RING GIC.

Tiopental iv. Dos: 3-5 mg/kg som bolus, vid behov följt av 50 mg varannan till var tredje min tills krampaktiviteten upphört. Härefter infusion 3-5 mg/kg/tim. Kräver ventilatorbehandling. Vasopressor kan behövas.