Naloxon vid opioidförgiftning

Naloxon har ingen egentoxicitet, men kan vid reversering av opioideffekter ge upphov till potentiellt farligt sympatikuspåslag hos patienter med underliggande smärta (t.ex nyopererade) och patienter med samtidig förgiftning med hjärttoxiska substanser (kokain, tricykliska antidepressiva mfl). Hos patienter med opioidberoende kan akut abstinens uppkomma, vilket dock sällan medför allvarlig medicinsk risk.

Naloxonets effekter är kortvarigare (20 – 90 min) än samtliga opioiders. Toxiska symtom kan därför återkomma varför patienter bör observeras på sjukhus i minst 6 timmar efter senast givna naloxondos. Dostitrering minskar risken för abstinens. Upprepade doser behövs ofta. En kontinuerlig infusion av naloxon kan underlätta behandlingen vid långdragna symtom.

DOSERING

Vid livshotande opioidsymtom:

Vuxna
0,4 mg iv, kan upprepas med 2-3 minuters intervall upp till totalt 2 mg.

Barn
0,01mg/kg iv, kan upprepas med 2-3 minuters intervall.

Andnings- och medvetandepåverkade opioidmissbrukare:

0,04 mg iv, upprepas med 1-2 minuters intervall tills önskad symtomlindring erhållits.

Hos vuxna som inte svarat på 2 mg naloxon är isolerad opioidintoxikation osannolik. Förgiftningar med buprenorfin och mycket stora doser fentanyl utgör dock undantag och för dessa preparat kan i extremfall upp till 10 mg naloxon krävas för effekt.

KONTINUERLIG INFUSION

Om den dos som krävdes för att häva den initiala andningsdepressionen är känd, ges 2/3 av denna dos som infusion/timme.

Vid abstinenssymtom: Stäng av infusionen tills abstinenssymtomen klingat av. Starta vid behov infusionen med halva den initiala infusionstakten.

Vid återkommande andningsdepression: Ge den inställda timdosen som bolus. Upprepa vid behov tills andningsdepressionen hävts. Återuppta härefter infusionen, men öka tillförseln med 50 %.