Alkalisering av urinen

Alkalisering av urinen används som en eliminationsbefrämjande åtgärd vid förgiftning med salicylat och fenemal. urin-pH > 7,5 eftersträvas.

Vid rabdomyolys är tidig volymsubstitution viktigast (en timdiures >150 ml utan tillförsel av diuretika eftersträvas), men sannolikt kan även alkalinisering av urinen bidra till att minska risken för njurskada.
Detsamma gäller vid massiv hemolys. Urin-pH > 6,5 eftersträvas.

Alkalisering av urinen bör utföras på intensivvårdsavdelning.

Metod:

1. Sätt urinkateter för att kunna följa urin-pH (urinsticka) och timdiures. Ta syrabas- och elektrolytstatus.

2. Korrigera ev dehydrering och hypokalemi. Påbörja samtidigt iv infusion av natriumbikarbonat 50 mg/ml för att korrigera ev metabolisk acidos och uppnå alkaliskt blod-pH. Dos: 200-400 ml (barn 2,5-5 ml/kg) ges under 1 timme – de större mängderna om metabolisk acidos föreligger. När alkaliskt blod-pH uppnåtts ges fortsatt iv infusion natriumbikarbonat 50 mg/ml, 50-100 ml/tim (barn 0,5-1,5 ml/kg/tim).

3. Sätt också iv infusion NaCL 9mg/ml med 20-40 mmol kalium/liter. Infusionshastigheten justeras till en urinproduktion av ca 2 ml/kg/tim.

Alkalisk urin kan inte uppnås om hypokalemi föreligger varför
adekvat kaliumsubstitution är mycket viktig. Substituera kalcium innan alkalinisering vid rabdomyolys.

4. Mät urin-pH, ta blodgaser och p-kalium varje timme. Justera infusionshastigheten efter urin- och blod-pH. Blod-pH bör inte överstiga 7,55.