Mekanismerna bakom arytmi i samband med intoxikation skiljer sig från de vid ischemi, varför också behandlingen är olik de sedvanliga rutinerna.

Vid intoxikation föreligger en mer generell påverkan av alla hjärtmyocyter, varför t ex polymorf VT (TdP) är betydligt vanligare jämfört med vid akut hjärtinfakt.

Intoxikerade personer har vanligen en normal hjärtfunktion som endast är
vulnerabel under en begränsad tidsperiod.

Behandlingsstrategi vid VT (dock inte torsade de pointes) eller upprepade VF.

1. Elkonvertering/defibrillering utförs endast på vitalindikation dvs vid VF eller pulslös VT (risk för terapiresistent asystoli).
2. Korrigera ev asfyxi, acidos eller elektrolytrubbning.
3. Om digoxin intox - ge antidot.
   Om teofyllin eller koffein - ge betablockad.
   Om membranstabiliserande - ge natriumbikarbonat.
   Om QTc förlängande riskpreparat (TdP före VF) - ge magnesium samt ev. isoprenalin.
   
   
4. Förstahands-antiarytmika i övriga fall är lidokain eller magnesiumsulfat.
5. Amiodaron kan prövas vid terapiresistens (dock aldrig vid sotalolintox eller hypokalemi pga risk för TdP eller asystoli). Dokumentationen är närmast obefintlig för amiodaronanvändning i samband med akuta förgiftningar.

Om  Xylocard  inte finns tillgängligt går det bra att använda lokalanestesimedlet Xylocain injektionsvätska 10 mg/ml eller 20 mg/ ml. Obs! Utan adrenalintillsats.

Dosering, lidokain, vuxna: Iv. Bolus om 1 mg/kg följd av infusion 2-4
mg/minut under 6-12 timmar.

Dosering, magnesiumsulfat, vuxna: Iv. Bolus om 10 mmol (=10ml Addex-Magnesium) under några minuter. Därefter 6 mmol/timme under 6-12 timmar. OBS. Försiktighet vid njurinsufficiens eller tidigare AV-block.