Utskrifter är att betrakta som en färskvara och bör inte sparas för länge. Utskrivet: 2025-11-17
Denna sida är för PDF-utskrift. Tryck "Ctrl + P" och välj sedan skriv ut som PDF
1.) Acetaldehyd
Sammanfattning
Acetaldehyd är en vätska med stickande, men i utspädda koncentrationer sötaktig, lukt. Förekommer i gasform vid temperaturer över 20°C. Verkar irriterande på slemhinnor. Kan ge systemeffekter efter inhalation och förtäring.
Behandla genom att evakuera drabbade till frisk luft. Vid förtäring ges dryck. Hud exponerad för vätska spolas med vatten. Vid ögonexponering spolas ögonen med vatten.
Omhändertagande av avklädd patient utanför het zon medför ingen risk för sjukvårdspersonal som bär handskar och långärmat förkläde eller motsvarande skyddskläder.
Symtom/behandling
Inhalation: Irriterande. Risk för utveckling av toxiskt lungödem efter mycket kraftig exponering. Höga koncentrationer kan orsaka huvudvärk och medvetandesänkning.
Behandling: Se RETANDE GASER. Inhalation av luftrörsvidgande läkemedel och kortison.
Förtäring: Irriterande. Kan orsaka yrsel, huvudvärk, kräkningar, takykardi, hypertension och ökad andningsfrekvens och vid höga koncentrationer bradykardi och hypotension.
Behandling: Skölj munnen och ge dryck. Övervaka med avseende på risken för systemeffekter, och behandla symtomatiskt.
Hudexponering: Irriterande.
Behandling: Spola med vatten, tvätta med tvål och vatten.
Ögonexponering: Kraftigt irriterande. Orsakar smärta. Vätska med hög koncentration kan orsaka reversibel skada på hornhinnan.
Behandling: Skölj med vatten under minst 15 minuter. Undersökning av ögonläkare ska sedan göras.
Ingen risk för sent toxiskt lungödem utan kraftiga initiala retsymtom.
Förtäring: Övervakning och symtomatisk behandling.
Toxicitet/koncentration
Förnimbar vid låg konc (0,21 ppm). Irritation av de övre luftvägarna samt i ögonen efter exponering för 50-200 ppm.
Förekomst/preparat
CAS-nr: 75-07-0. UN-nr: 1089.
Mycket flyktig och färglös vätska med stickande, men i utspädda koncentrationer sötaktig, lukt. Förekommer i gasform vid temperaturer över 20°C. Mycket brandfarlig. Används inom organisk-kemisk industri till exempel vid framställning av ättiksyra, plaster, syntetiskt gummi och färgämnen.
Sökord:
2.) Akrylnitril
Sammanfattning
Brandfarlig, färglös till svagt gul vätska med obehaglig, sötaktig lukt. Verkar irriterande och uttorkande på hud, ögon och slemhinnor. Mycket begränsade toxikologiska data. Vätecyanid kan förekomma fritt i lösningen samt frigörs vid metabolism vilket kan ge cyanidsymtom med fördröjning vid uttalad exponering. Vid inhalationsexponering ses dosberoende irritationseffekter på ögon, luftvägar, huvudvärk, kräkningar och medvetandepåverkan. Med stigande exponering ses cyanos, kramper, hjärtstillestånd. Vid hudkontakt irriterande till starkt irriterande. Upptag sker via intakt hud.
Omhändertagande av avklädd patient utanför het zon medför ingen risk för sjukvårdspersonal som bär handskar och långärmat förkläde eller motsvarande skyddskläder.
Symtom/behandling
Inhalation: Irriterande på ögon och slemhinnor i övre luftvägarna. Exponering kan leda till ökat tårflöde, sveda i näsa & svalg, bronkokonstriktion och dyspné. Vid höga halter kramper, medvetslöshet och hjärtstillestånd. Symtomdebut kan dröja flera timmar.
Behandling: Frisk luft. 100% Syrgas. Säkerställande av fri luftväg. Hydroxokobalamin vid allvarliga symtom, ev. natriumtiosulfat som profylax vid exponering utan symtomdebut. Se CYANID.
Hudexponering: Irriterande till starkt irriterande, vid förlängd exponering kan blåsbildning ske med några timmars latens. Akrylnitril tas upp via intakt hud i tillräcklig mängd för att systemeffekter kan uppkomma.
Behandling: Ta av förorenade kläder, skor och smycken. Skölj med vatten och tvätta av noggrant med tvål. Till sjukhus vid symtom eller exponering för högkoncentrerad lösning på mer än 1% av kroppsytan.
Ögonexponering: Irriterande till kraftigt irriterande på ögon.
Behandling: Skölj med vatten i minst 5 min efter stänk eller symtomgivande luftkoncentrationer. Till ögonläkare vid kraftiga/ihållande symtom.
Förtäring: Irriterande för slemhinnor i mun och svalg, stor risk för systemeffekter likt inhalation.
Behandling: Frisk luft. 100% Syrgas. Säkerställande av fri luftväg. Hydroxokobalamin vid allvarliga symtom, ev. natriumtiosulfat som profylax vid exponering utan symtomdebut. Se CYANID.
Provtagning/undersökning
Syrabas och elektrolytstatus. Vid kraftig exponering: blod-, lever- och njurstatus.
Övervakning
Medvetandegrad, andning och cirkulation. D-EKG, blodgaser. Vid symtom, se även CYANID. Observation 24 timmar, längre vid symtom.
Toxicitet/koncentration
Förnimbar vid låga koncentrationer. Luktsinnet kan avtrubbas men vid exponering för akuttoxiska koncentrationer (>16 ppm i 20 min) uppstår symtom som kraftig huvudvärk, irritation övre luftvägar och ögon. Allvarliga symtom kan uppstå vid exponering för >20 ppm i mer än några minuter.
Förekomst/preparat
CAS-nr: 107-13-1. UN-nr: 1093. Brandfarlig, lättflytande och genomskinlig till gulaktig vätska (mörknar vid lagring och ljusexponering) med sötaktig irriterande lukt. Förekommer i industrier som intermediär i kemiska synteser, framförallt vid framställning av plast, lim och gummi. Synonymer: Acrylonitrile, Cyanoethylene, Propenenitrile, vinylcyanid
Sökord:
3.) Botulism
Risk för allvarlig, svårbehandlad förgiftning!
Sammanfattning
Botulinustoxiner är de mest potenta gifter man identifierat. De genereras av den anaeroba bakterien Clostridium botulinum. Toxinerna kan orsaka allvarlig förgiftning, benämnd botulism. Flera varianter finns av toxinet, betecknade A-G. Typ E är vanligast i Sverige. Bakterien kan utvecklas i konserverad, rökt eller jäst föda som kontaminerats med sporer. Bakterierna avger ett värmelabilt toxin (protein) med neurotoxiska egenskaper. Förgiftningen är ovanlig i Sverige.
Botulinustoxin destruerar de proteiner som svarar för frisättningen av acetylkolin vid perifera kolinerga synapser. Därigenom blockeras den neuronala impulstransmissionen varvid muskelparalys gradvis uppstår.
Det finns flera varianter av botulism: födoämnesrelaterad botulism, spädbarnsbotulism, sårbotulism, inhalationsbotulism och iatrogen botulism - den senare genom injektion av för stor eller upprepad dos toxin i terapeutiskt syfte.
Differentialdiagnoser är exempelvis Guillan-Barrés syndrom, myastenia gravis och ALS.
Födoämnesrelaterad botulism är den vanligaste formen av botulism och endast denna variant berörs i detta dokument.
Symtom/fynd
Symtomen utvecklas gradvis, vanligtvis 12-18-36 timmar efter förtäring av kontaminerad föda; i lindriga fall även senare. Tidig symtomdebut indikerar mer allvarligt förlopp.
Initiala symtom kan vara yrsel, dimsyn, dubbelseende, ptos, mydriasis, oftalmoplegi, torrhet i munnen, sväljsvårigheter, sluddrigt tal, dyspné, urinretention, uppsvälld buk och obstipation. Ortostatism och svimningstendens förekommer. Sensorisk påverkan saknas.
Ca 6-8 timmar efter symtomdebut tillkommer i svåra fall en mer allvarlig symtomatologi - progredierande, symmetrisk och nedåtstigande slapp muskelparalys som kan leda till plötsligt sviktande andning. Behovet av andningsunderstöd varierar kraftigt mellan de olika typerna av toxin. Den genomsnittliga tiden för respiratorbehandling är ca 2 månader för Typ A toxin medan den för Typ E toxin är ca 4 dygn.
Dimsyn, dyspné och trötthet kan kvarstå under lång tid (månader / år). Oliguri, infektioner, serumsjuka och anafylaxi är andra sekundära komplikationer.
I regel är rutinmässiga laboratoriedata och kroppstemperatur ua.
Analys av botulinustoxin i blod samt anaerob odling av bakterien (avföringsprov, maginnehåll och om möjligt matrester) kan utföras på Rikshospitalet i Köpenhamn.
Övervakning/behandling
Patient med symtom tydande på botulism behöver vårdas med hög övervakningsnivå samt möjlighet till snabb diagnostik och åtgärd av det livshotande tillstånd som kan uppstå i samband med paralys av andningsmuskulatur. Upprepad PEF-mätning kan vara till hjälp.
Ventrikelsköljning är sällan indicerad pga den långa latensen innan symtomdebut. Däremot kan kol ges; patientens allmäntillstånd måste dock beaktas, eftersom det föreligger aspirationsrisk vid försvagade svalgreflexer.
Arytmiövervakning.
Följ kontinuerligt syrsättning och andningsmönster med bland annat pulsoxymetri och PEF-mätning.
Säkra fri luftväg och adekvat ventilation.
Vid sviktande andning återspeglad genom tydligt sjunkande PEF-värden bör patienten intuberas för andningsunderstöd. Detta sker innan blodgaserna försämras, som i dessa fall ger otillräcklig vägledning.
Trakeotomi blir ofta aktuell pga det långdragna förloppet.
KAD kan behövas pga urinretention.
Immunserum (antitoxin) ska ges snarast möjligt. Dock är tillgängligheten varierande från tid till annan. Antitoxinet bromsar upp förgiftningens progress men reverserar inte helt uppkomna symtom. Dock förkortas förloppet signifikant om antitoxin ges. Funktionell återhämtning av redan skadade nervterminaler sker först efter regenerering vilket kan ta 5-10 veckor. RING GIC.
I mån av tillgång lagerhåller apoteket C W Scheele i Stockholm något av nedanstående immunserum. Se antidotregistret för aktuellt lager. Botulism Antitoxin Heptavalent, BAT (Cangene) innehåller renade F(ab')2 och F(ab) immunglobulin fragment framställda från häst mot alla sju toxintyperna. Antitoxinum Botulinicum Polyvalent A, B, E (Biomed) framställt från häst eller Ovine Heptavalent Botulinum Antitoxin, heptavalent (UK) framställt från får.
Vid spädbarnsbotulism finns humant immunserum (Baby BIG) att rekvirera från USA. RING GIC.
Kontrollera om några andra personer ätit av samma föda och/eller utvecklat liknande symtom.
Toxicitet/koncentration
Se ovan under rubriken Sammanfattning / särdrag.
Tidigare var mortaliteten avsevärd, men tillgång till modern intensivvård och antitoxin har i hög grad förbättrat prognosen. Återhämtningen efter en fulminant botulism kan dock ta lång tid.
Förekomst/preparat
Se ovan under rubriken Sammanfattning / särdrag. Hemkonservering är en riskfaktor.
Sökord:
Botulism
4.) Cyanid
Risk för allvarlig, svårbehandlad förgiftning!
Sammanfattning
Cyanid blockerar cellandningen och är mycket snabbverkande. Vid inhalation dröjer symtomdebuten endast några minuter, efter förtäring allra högst en timme. Risk för koma, kramper samt cirkulations- och andningspåverkan med dödligt förlopp. Laktacidos. Cyanidlösningar är starkt alkaliska och kan ge frätskador. Skyndsam behandling med 100% syrgas och antidot (hydroxokobalamin).
Brandrök kan innehålla cyanväte, se dokument Brandrök.
Symtom/fynd
Smak av bittermandel kan ibland uppfattas. Ev metallsmak. Hud, slemhinnor och nagelbäddar kan vara körsbärsröda eftersom oxygenet inte tas upp av vävnaderna vilket medför onormalt hög syremättnad i venöst blod. Patienten är dock oftare blek och kallsvettig.
Lindrig förgiftning ger huvudvärk, yrsel, oro, omtöckning, illamående, kräkningar, hjärtklappning och dyspné.
Vid kraftig exponering tillkommer koma, kramper samt cirkulations- och andningspåverkan. Laktacidos föreligger då alltid. Stor risk för dödligt förlopp.
Risk för frätskada om cyanidlösning intagits eller kommit på hud eller i ögon.
Rabdomyolys är vanligt. Hyperglykemi. Låg arterio-venös syredifferens.
Neurologiska sequele kan tillstöta inom något dygn till flera dagar efter en till synes fullständig återhämtning.
Provtagning/undersökning
Syrabasstatus, både venöst och arteriellt.
Laktat, blodsocker, CK, myoglobin, kreatinin.
S-laktat korrelerar väl med förgiftningens svårighetsgrad och effekt av behandlingen. Laktatvärde över tio talar starkt för cyanidförgiftning om misstanke för sådan finns.
Analys av cyanid i blod kan utföras, men akutsvar kan inte lämnas varför detta inte tillför den kliniska handläggningen något. Skulle omständigheterna vara sådana att man trots allt vill ha ett cyanidvärde för ex forskning skall man veta att cyanidkoncentrationen sjunker snabbt efter exponeringen varför blod (EDTA- eller heparinrör) bör tas så snabbt som möjligt, helst på olycksplatsen, om analys ska göras. I provröret håller sig koncentrationen stabil i ett till flera dygn.
Övervakning/behandling
Föreligger symtom som inger misstanke om cyanidförgifnting ges 100 % syrgas samt antidot snarast, gärna redan på skadeplats. Förstahandspreparat är hydroxokobalamin. Natriumtiosulfat kan användas om hydroxykobalamin inte finns tillgängligt.
Vid förtäring ges kol om det finns omedelbart tillgängligt på skadeplatsen, annars framkallas kräkning.
Hydroxykobalamin dos: 5 g löses i 200 ml natriumklorid 9 mg/ml och ges som iv infusion under 15-30 minuter. Barn ges 70 mg/kg. OBS! Urin, kroppsvätskor och sekret rödfärgas under ett par dagar.
Natriumtiosulfat 150 mg/ml dos: 100 ml iv under 5-10 minuter. Barn ges 2,5 ml/kg.
OBS! Hydroxokobalamin ska inte ges samtidigt som natriumtiosulfat eller basiska ämnen eftersom inaktivering då kan ske. Det kan dock ges omedelbart efter natriumtiosulfat.
Cyanidförgiftade patienter ska övervakas på avdelning med hög övervakningsnivå samt möjlighet att snabbt diagnostisera och åtgärda de livshotande symtom som kan uppstå. Vid svår förgiftning kan försämring ske efter en initial förbättring. Ny dos hydroxokobalamin ges då. RING GIC.
Toxicitet/koncentration
Det finns för närvarande ingen snabbmetod för akut bestämning av cyanid. Symtomen styr behandlingen.
Letal blodkoncentration post mortem: >0,5 mikrog/g blod.
Förekomst/preparat
Cyanväte används som bekämpningsmedel och stridsgas. Cyanidsalter används vid t ex rening av metaller, försilvring och förgyllning, inom pappers- och textilindustrin, i bleknings-, tryck- och fotoprocesser och i lädermanufakturprocesser.
Cyanidsalter som innehåller kvicksilver eller guld kan ge förgiftning även med dessa metaller.
Bittermandel och kärnor hos vissa frukter, t ex aprikoser och körsbär, innehåller amygdalin som genom hydrolys i magsäcken kan frigöra cyanväte. Förgiftning är dock ovanligt.
Många nitriler kan metaboliseras till cyanid. Ger då en långsamt insättande förgiftning. RING GIC.
Brandrök kan innehålla cyanväte, se dokument Brandrök.
Färglös, brandfarlig och reaktiv gas med eterliknande doft, i temperaturer under 12℃ en färglös vätska. Gasen har dåligt varnande egenskaper, luktgränsen överstiger gränsen för symtomdebut. Verkar irriterande på ögon, slemhinnor, andningsvägar och fuktig hud. Inhalation kan med stigande koncentration ge yrsel, illamående, kramper, medvetslöshet och lungödem.
Patient som exponerats för gas behöver inte annan sanering än avklädning. Efter exponering för större mängder flytande etylenoxid ska avklädning och avtvättning ske. Omhändertagande av avklädd patient utanför het zon medför ingen risk för sjukvårdspersonal som bär handskar och långärmat förkläde eller motsvarande skyddskläder.
Symtom/behandling
Inhalation: Symtom kan vara fördröjda 1–5 timmar. Irriterande, men gasen har dåligt varnande egenskaper då lukttröskel överskrider gränsen för symtom. Andra symtom är yrsel, kräkningar, andnöd, kramper, medvetslöshet, hjärtpåverkan och lungödem vid mycket höga halter.
Behandling: Avbryt exponering och ge syrgas. Vila. Vid medvetslöshet säkras luftväg, intubation kan behövas. Behandling likt RETANDE GASER.
Hudexponering: Hudsymtom kan vara fördröjda. Systemeffekter är ej att förvänta vid enstaka akut exponering. Gasen: Irriterande på fuktig hud. Blåsbildning och frätskador vid längre exponeringstid än vid enstaka olyckshändelser. Vätskan: Vid stänk på torr hud normalt inga symtom, avdunstar snabbt. Större mängder kan ge köldskador. Längre tids exponering (t.ex. kontaminerade kläder, handskar eller skor), exponering på fuktig hud samt vattenlösningar av etylenoxid ger kraftigare symtom. Sveda, rodnad, blåsor, ödem och frätskador.
Behandling: Gas – Avbryt exponering. Spola med vatten, tvätta med tvål och vatten. Vätska – tag av förorenade kläder, smycken och skor. Torka av / låt vätskan dunsta innan tvätt med vatten och tvål. Vattenlösning – tag av förorenade kläder spola omedelbart med vatten och tvätta med tvål. Till sjukhus vid ihållande smärta, blåsbildning, köldskada eller frätskada. Behandlas likt frätskada.
Ögonexponering: Kan vid stänk av vätska eller vattenlösning samt vid höga halter gas med ökande exponeringsgrad orsaka sveda, rodnad, konjunktivit och frätskada. Vätskan kan även ge köldskada.
Behandling: Spola med vatten i 15 min, till ögonläkare vid kvarvarande symtom. Bedöms som frätskada.
Förtäring: Mindre sannolik exponeringsväg när kokpunkten är 11℃. Kraftigt irriterande, ev frätande, i mun och svalg. Potentiell risk för köldskada. Allvarlig förgiftning kan ge symtom som efter inhalation. Ger ev. kraftig reaktion med magsyra i ventrikeln.
Behandling: Skölj ur munnen, ge dryck om möjligt. Frisk luft, vila, syrgas. Vid behov säkras luftväg, till sjukhus.
Provtagning/undersökning
Syrabas och elektrolytstatus. D-EKG. Vid kraftig exponering: blod-, lever- och njurstatus.
Övervakning
Medvetandegrad, andning, puls och blodtryck. D-EKG. Observationstid 6 timmar för symtomfri patient och 24 timmar vid symtom, ev. längre vid kvarvarande symtom då progression av motoriska och neurologiska symtom kan ske.
Toxicitet/koncentration
Obs! Symtomgivande koncentration är under lukttröskeln (500–700ppm).
>200 ppm förekommer irritation av ögon och övre luftvägar. 500 ppm i 2–3 min har beskrivits kunna ge medvetslöshet, kramper. 50 % lösning anses som den mest irriterande/frätande koncentrationen. Kortvarig kontakt med 40–80 % vattenlösning ger blåsor. Lägre eller högre koncentration ger blåsor efter längre kontakt.
Förekomst/preparat
CAS-nr: 75-21-8. UN-nr:1040. Tyngre än luft. Desinfektionsmedel för medicinsk utrustning, råvara för tillverkning av etylenglykol och andra kemikalier (utgångsmaterial för akrylnitril). Bekämpningsmedel för vissa typer av jordbruk och livsmedel, strikt reglerat.
Sökord:
6.) Fluorkiselsyra
Sammanfattning
Fluorkiselsyra är en vätska med stickande lukt och frätande egenskaper. Bildar vid kontakt med fukt och vatten fluorvätesyra som i hög koncentration är starkt frätande. Absorption av fria fluoridjoner kan genom komplexbildning medföra svår hypokalcemi och hypomagnesemi med risk för livshotande arytmier.
Behandla genom att evakuera drabbade till frisk luft. Vid förtäring ges dryck, helst mjölk. Spola exponerad hud med vatten. Vid ögonexponering spolas ögonen med vatten.
Omhändertagande av avklädd patient utanför het zon medför ingen risk för sjukvårdspersonal som bär handskar och långärmat förkläde eller motsvarande skyddskläder.
Symtom/behandling
Inhalation: Kraftigt irriterande vid låga ppm, vilket verkar varnande. Fluorvätesyra är vattenlöslig och orsakar symtom från övre luftvägarna. Inga fall av sena lungödem med latens finns beskrivna.
Behandling: Se RETANDE GASER. Inhalation av luftrörsvidgande läkemedel och kortison. Vid kraftig exponering kan inhalation av nebuliserad kalciumlösning bli aktuell, se FLUORVÄTESYRA
Förtäring: Risk för allvarlig frätskada. Även risk för systemeffekter med hypokalcemi, hypomagnesemi och direkttoxicitet av fria fluoridjoner samt risk för livshotande arytmier.
Behandling: Ge dryck, helst mjölk samt rikligt med kalciumlösning, se FLUORVÄTESYRA
Hudexponering: Risk för allvarlig frätskada.
Behandling: Spola med rikliga mängder vatten några minuter. Därefter appliceras kalciumglukonatgel. Exponering för den reaktiva fluoridjonen ger upphov till kraftig smärta och avsaknad av smärta är en god indikation på att allvarlig exponering ej skett. Vid kraftig smärta och exponering för högkoncentrerad produkt kan injektionsbehandling med kalciumglukonat och magnesium bli aktuellt, se FLUORVÄTESYRA.
Ögonexponering: Risk för allvarlig frätskada.
Behandling: Skölj med vatten under minst 15 minuter. Därefter droppas utspädd kalciumglukonatlösning i ögonen, se FLUORVÄTESYRA Undersökning av ögonläkare ska sedan göras.
Färglös vätska med stickande lukt. I kontakt med fuktiga slemhinnor och hud bildas fluorvätesyra. Används bland annat som metallytbehandlingsmedel, vid galvanisering, desinfektionsmedel av metaller, konserveringsmedel för timmer samt vid tillverkning av keramik.
Sökord:
7.) Formaldehyd/Formalin
Sammanfattning
Formaldehyd är i rumstemperatur en gas med stickande lukt. Formalin, den kommersiellt tillgängliga formen av formaldehyd, är formaldehyd i vattenlösning (30 – 50 %) och innehåller också ofta metanol (10-15 %). Dödsfall finns beskrivna efter peroralt intag av formalin. Däremot finns inga kända dödsfall i samband med exponering för formaldehyd i gasform.
Både gas (formaldehyd) och lösning (formalin) är irriterande och frätande. Gasexponering kan vara kraftigt luftvägsretande. Hud och ögonexponering av formalin kan ge skador. Vid förtäring ses, förutom vävnadsskador, också allvarlig systemtoxicitet då formaldehyd metaboliseras till myrsyra. Vid luftvägs eller hud/ögonexponering föreligger inget systemupptag.
Evakuera exponerade individer till frisk luft. Drabbade individer kläs av och om hudexponering förkommer så torkas huden av och sköljs och tvättas sedan med rikligt med vatten.
Omhändertagande av avklädd patient utanför het zon medför ingen risk för sjukvårdspersonal som bär handskar och långärmat förkläde eller motsvarande skyddskläder.
Symtom/behandling
Inhalation: Risk för övre luftvägssymtom med heshet och hosta. Om hög koncentration inandats teoretisk risk för högt andningshinder och mer uttalad andningspåverkan. Inga fall av toxiskt lungödem beskrivna.
Behandling: Patienter med tydliga retsymtom från luftvägarna bör uppsöka sjukhus. Om påtagliga symtom, behandling med luftrörsvidgande läkemedel och kortison enligt RETANDE GASER.
Hudexponering: Irriterande. Allvarliga hudsymtom finns inte beskrivna men exponering för högkoncentrerade lösningar bör teoretiskt kunna leda till frätskador.
Behandling: Kontaminerade kläder och persedlar tas av. Torka av med en torr trasa. Spola ymnigt med vatten.
Ögonexponering: Exponering i ögon av höga luftkoncentrationer av formaldehyd ger rodnad, smärta och ökat tårflöde. Lokal exponering för formalin (till exempel stänk) är irriterande och om hög koncentration (>10% formalin) förekommer allvarliga ögonskador.
Behandling: Spola omedelbart med vatten i minimum 15 minuter. Om stänk av lösning med ≤ 4 % formaldehyd, kontakt med ögonläkare om kvarstående besvär. Tillbud med > 4 % lösning alltid undersökas av ögonläkare.
Förtäring: Risk för både lokal skada (frätskada) och systemtoxicitet.
Lokal skada: Frätskador kan uppstå i munhåla, svalg, matstrupe och ventrikel och risk föreligger för både hotad luftväg (svullnad och skada vid larynxingången) samt perforation och strikturbildning av ventrikel och eosofagus.
Systempåverkan: När formaldehyd tas upp systemiskt metaboliseras det till format (myrsyra). Detta leder till en uttalad acidos men också till en multiorgansvikt med till exempel medvetandesänkning och svår cirkulationsstörning.
Behandling: Ge dryck (1 – 2 glas vatten, uppdelat i små portioner). Undvik att framkalla kräkning! Till sjukhus (om accidentellt intag av enstaka klunk av < 4% formaldehydlösning kan man kvarstanna i hemmet men uppmanas söka sjukvård vid eventuell symtomutveckling)
Uppkommen systemtoxicitet behandlas symtomatisk. Patienten bör buffras till normalt pH och rehydreras. Behandling med vasopressor och/eller inotropi kan bli aktuellt. Hos medvetandesänkt patient överväg intubation och respiratorbehandling men försiktighet bör iakttas om patienten är uttalat acidotisk.
Folinsyra (Calciumfolinat, Citrec, Rescuvolin) 100 mg iv x 6 ges till vuxna vid metabolisk acidos. Påskyndar nedbrytningen av myrsyra.
Hemodilays påbörjas om uttalad acidos (BE> -10) för att påskynda elimination av format.
Symtomfri patient och accidentellt intag: Övervaka minimum 6 timmar från intag. Kontroll syrabas-status var 3e timme. Symtomfripatient kan efter 6 timmar gå hem men uppmanas söka åter om symtom (smärta i bröst eller buk) skulle uppkomma.
Patient med symtom och/eller intag i självdestruktivt syfte: Övervakning i minimum 24 timmar.
Systemtoxicitet: Övervakning avseende andning, cirkulation (puls/blodtryck) och medvetande. Kontroll syrabas-status minimum var 3e timme.
Toxicitet/koncentration
Inhalation: Förnimbar doft vid låg konc. Kraftiga retsymptom krävs för allvarlig toxicitet.
Förtäring: Beroende av mängd och koncentration på lösning.
Förekomst/preparat
CAS-nr: 50-00-0 (I,II). UN: (1198, 2209).
Används, bland annat, för tillverkning av hartser, plaster, spånskivor, textiler och som desinfektionsmedel och vävnadsfixativ.
Sökord:
8.) Fosfin
Sammanfattning
Fosfin är en gas som i låg halt saknar tydlig doft/varnande egenskaper medan höga halter är kraftigt retande (gasen kan självantända/explodera vid halter> 15 000 ppm). Förgiftningar är mycket ovanliga i Sverige, men vanligt förekommande i Syd- och Centralasien samt i Mellanöstern. Källan vid förgiftning är nästan alltid metallfosfider i tablettform, bekämpningsmedel som genererar fosfin (fumigering) vid kontakt med fukt i luften.
- Gasexponering: Låggradig exponering i ett slutet utrymme under timmar kan leda till ett utdraget sjukdomsförlopp med gastrointestinala symtom följt av tilltagande hjärtpåverkan. - Tablettförtäring: Förgiftning genom förtäring av metallfosfidtabletter har ett stormande och oftast dödligt förlopp med häftiga kräkningar och snabb utveckling av multiorgansvikt.
Patient som exponerats för gas behöver inte annan sanering än avklädning. Patient som exponerats genom förtäring kan avge mindre mängder fosfingas genom kräkningar, men inga fall av sekundärförgiftning av personal finns beskrivna. Omhändertagande av avklädd patient utanför het zon medför ingen risk för sjukvårdspersonal som bär handskar och långärmat förkläde eller motsvarande skyddskläder.
Symtom/behandling
Inhalation: Exponering för låga halter ger inte upphov till retsymtom och saknar varnande lukt. Exponering pågående i flera timmar kan leda till svår förgiftning som debuterar med magont, kräkningar och diarré vilket i regel misstolkas som matförgiftning eller gastroenterit. Tilltagande toxisk myokardpåverkan med hög dödlighet kan utvecklas under timmar – något dygn. Laktacidos är typiskt och EKG-förändringar med Brugada-syndrom förekommer. I vissa fall ses övergående benmärgspåverkan.
Förtäring: Vid förtäring av metallfosfid (tabletter) bildas snabbt stora mängder fosfingas i gastrointestinalkanalen. Absorbtion av gasen leder inom minuter till svår toxisk påverkan i flera organsystem, med toxisk myokardpåverkan som framträdande inslag. Förgiftningar sker nästan uteslutande i självskadesyfte och även intag av en enstaka tablett kan leda till döden. Patienterna kräks och kan ge ifrån sig en kraftig lukt (”rutten fisk + vitlök”), men inga fall av sekundärförgiftning av räddningspersonal finns beskrivna trots flera tusen förgiftningsfall om året i utvecklingsländer. Sörj för god ventilation och använd barriär/stänkskydd.
Behandling: Ventrikelsköljning och kol har begränsat värde men kan övervägas tidigt vid peroralt intag. Symtomatisk behandling med vätska och cirkulationsunderstödjande behandling vid behov. Antidot saknas men, tillförsel av N-acetylcystein kan övervägas till påverkad patient. Syrgas ges vid hypoxi. Vasopressorbehandling ges vid cirkulationssvikt. Överväg tidigt kontakt med ECMO-center vid svår hjärtpåverkan.
Provtagning/undersökning
Blod-, lever- och njurstatus. Venös blodgas med analys av laktat. Diagnostiskt EKG, hjärt-EKO på vid indikation vid påverkad patient.
Övervakning
Alla patienter med symtom efter exponering för fosfin bör vårdas på intensivvårdsavdelning. Överväg transport till enhet med möjlighet till ECMO-behandling.
Toxicitet/koncentration
Fosfin saknar lukt och retande egenskaper även vid nivåer som är toxiska vid längre tids exponering. Lukttröskel: ca 0,03 ppm. OSHA TWA (tillåten arbetsplatsnivå): 0,3 ppm.
Allvarliga symptom vid exponering för 1000 ppm i 60 minuter.
Explosionsgräns i luft: 1,8–98 vol%.
Förekomst/preparat
CAS-nr: 7803-51-2. UN-nr: 2199 (för gas) eller 1397 (för aluminiumfosfid). Fosfin är en färglös, mycket giftig och brandfarlig gas. Den används industriellt vid framställning av silikoner, plaster, polystyrenskum och färgämnen. Tabletter som används för fumigering kan förekomma som aluminium-, magnesium- eller kalciumfosfid. Dessa reagerar med fukt och bildar fosfin och används främst i utvecklingsländer.
Sökord:
9.) Metakrylonitril
Sammanfattning
Vätska i rumstemperatur. Brandfarlig. Inga kända förgiftningar av människa är beskrivna men är en potentiellt mycket giftig produkt då cyanid frigörs vid metabolism av ämnet. Risk för systemupptag både via inhalation och troligen även via huden. Dessutom måttligt retande i gasform med risk för irritation från luftväg och ögon.
Evakuera exponerade individer till frisk luft. Drabbade individer kläs av och om hudexponering förkommer så torkas huden av och sköljs och tvättas sedan med rikligt med vatten.
Omhändertagande av avklädd patient utanför het zon medför ingen risk för räddnings/sjukvårdspersonal som bär handskar och långärmat förkläde eller motsvarande skyddskläder.
Symtom/behandling
Inhalation: Risk för retsymtom från övre luftvägar och ögon. Risk för symtom förenliga med cyanidförgiftning som förvirring, medvetandepåverkan, koma, kramper och cirkulationspåverkan. Dessa symtom kan uppkomma med flera timmars latens. Se CYANID OCH RETANDE GASER.
Behandling: Om tydliga retsymtom från luftvägarna behandling enligt retande gaser. Vid symtom och undersökningar förenliga med cyanidförgiftning behandling med hydroxykobalamin eller, i andra hand, natriumtiosulfat. Eventuellt kan natriumtiosulfat ges profylaktisk innan symtomdebut. Ring GIC. Se CYANID.
Hudexponering: Troligen risk för systemupptag och cyanidförgiftning vilket då kan komma med fördröjning.
Behandling: Kontaminerade kläder och persedlar tas av. Drabbad hud avtorkas, sköljs med rikliga mängder vatten och tvättas sedan med tvål och vatten. Vid symtom och undersökningar förenliga med cyanidförgiftning behandling med hydroxykobalamin eller, i andra hand, natriumtiosulfat. Eventuellt kan natriumtiosulfat ges profylaktisk innan symtomdebut. Ring GIC. Se CYANID.
Ögonexponering: Exponering i ögon av höga luftkoncentrationer ger rodnad, smärta och ökat tårflöde.
Behandling: Skölj med vatten under minst 15 minuter efter stänk eller exponering av höga koncentrationer i luft. Om kvarstående irritation ska undersökning av ögonläkare sedan göras.
Förtäring: Tecken på cyandiförgiftning (t.ex huvudvärk, medvetandepåverkan, kramper, cirkulationspåverkan).
Behandling: Vid symtom och undersökningar förenliga med cyanidförgiftning behandling med hydroxykobalamin eller, i andra hand, natriumtiosulfat. Eventuellt kan natriumtiosulfat ges profylaktisk innan symtomdebut. Ring GIC. Undvik mun-mot munandning. Se CYANID.
Om inhalationsexponering och retsymtom från luftvägarna: Se RETANDE GASER.
Toxicitet/koncentration
Stickande doft. Ej säkert förnimbar i låga men möjligen hälsovådliga koncentrationer.
Förekomst/preparat
CAS-nr: 126-98-7. UN-nr: 3079.
Brandfarlig vätska. Färglös. Används vid framställning av olika kemikalier och plaster.
Sökord:
10.) Metylklorid
Sammanfattning
Gas som saknar tydliga varnande egenskaper. Efter inhalationsexponering ses dosberoende CNS-påverkan från yrsel till djup medvetandesänkning. Vid kraftigare exponering kan lever och njurpåverkan uppstå. Bestående skador på perifera och centrala nervsystemet finns beskrivna.
Patient som exponerats för gasen behöver inte annan sanering än avklädning.
Omhändertagande av avklädd patient utanför het zon medför ingen risk för sjukvårdspersonal som bär handskar och långärmat förkläde eller motsvarande skyddskläder.
Symtom/behandling
Inhalationsexponering: Från yrsel, ataxi och förvirring till kramper, medvetslöshet, andningssvikt och arytmier beroende av dos. Metaboliseras till toxiska produkter som med latens på några timmar kan ge lever och njurskador samt skador i CNS. Arytmirisk på grund av ökad känslighet i myokardiet för katekolaminer.
Behandling: Avbryt exponering och ge syrgas. Beroende av grad av medvetandepåverkan, säkerställande av fri luftväg. Intubation och respiratorbehandling kan behövas. Hypotension behandlas i första hand med vätskebolus. Adrenerga läkemedel bör undvikas på grund av ökad arytmirisk.
Exponering för kondenserad gas kan ge köldskador.
Provtagning/undersökning
Syrabas och elektrolyter. Vid signifikant exponering, blod-, lever- och njurstatus.
Övervakning
Medvetandegrad, andning och cirkulation. Om patienten är vid medvetande bör strikt vila iakttas. Diagnostiskt EKG. Kontinuerlig EKG-övervakning rekommenderas under minst 24 timmar vid påtagliga symtom.
Toxicitet/koncentration
Gasen har ingen till svagt eterliknande lukt. Saknar retande egenskaper även vid nivåer som är toxiska. Allvarliga symptom vid exponering för 1000 ppm i 60 minuter.
Förekomst/preparat
CAS-nr: 74-87-3. UN-nr: 1063.
Färglös gas som är brandfarlig. Används vid framställning av silikoner, plaster, polystyrenskum och färgämnen. Tidigare använt som köldmedium.
Sökord:
11.) Monoklorättiksyra
Sammanfattning
Monoklorättikssyra (MCAA) är en starkt frätande organisk syra som kan ge upphov till systemisk förgiftning efter upptag till cirkulationen via hud eller genom förtäring. Ämnet har lågt ångtryck och inhalationsexponering är osannolikt.
Förekomsten av MCAA som industrikemikale i Sverige är begränsad till enstaka kemiska industrier med god saneringsrutin och tillgång till antidot.
Omhändertagande utanför het zon medför ingen risk för sjukvårdspersonal som bär handskar, långärmat förkläde eller motsvarande skyddskläder. Vid kraftigt kontaminerad patient under sanering rekommenderas visir.
Symtom/behandling
Hudexponering: Frätskador på exponerade kroppsdelar. Vid upptag till systemcirkulationen efter förtäring eller hudexponering överskridande 5% av kroppsytan, påverkas kroppens energiomsättning genom att pyruvatdehydrogenas hämmas. Då ses medvetandepåverkan, cirkulationspåverkan och laktacidos. Risk för dödlig utgång.
Behandling: Avklädning och sanering av exponerade kroppsdelar på skadeplatsen. Industrier som hanterar kemikalien har tempererade natriumbikarbonatbad som används vid sanering. Vid hudexponering> 5% av kroppsytan ges antidoten diklorättika samt N-Acetylcystein i samråd med GIC.
Provtagning/undersökning
Upprepade blodgaser, elektrolyt-, lever- och blodstatus.
Övervakning
Exponerade patienter bör vårdas på intensivvårdsavdelning med övervakning av puls, blodtryck och medvetandegrad.
Toxicitet/koncentration
Starkt frätande vid förtäring, risk för högt luftvägshinder. Starkt frätande vid hudexponering med utveckling av djup brännskada. Risk för svår systemtoxicitet vid förtäring av > 50 – 100 mg/kg eller vid hudexponering > 5%.
Förekomst/preparat
CAS-nr 79-11-8. UN-nr 7755.
Monoklorättika är en starkt frätande vätska. Är ej explosiv och ej flyktig vid rumstemperatur. Inga fall av inhalationsexponering finns beskrivna i litteraturen. I Sverige en mycket ovanlig industrikemikalie omgärdad av hög säkerhet. Monoklorättika förekommer också i vissa vårtborttagningsmedel, men då endast i förpackningar som innehåller en mycket liten mängd (300 mg/flaska)
Sökord:
12.) Nervgaser
Risk för allvarlig, svårbehandlad förgiftning!
Sammanfattning
Nervgaserna hör till gruppen organiska fosforföreningar och ger upphov till en kolinerg förgiftning genom att hämma enzymet acetylkolinesteras. De viktigaste exponeringsvägarna är inhalation och absorption via hudkontakt.
Symtom från ögon (mios, smärta, tårflöde) och slemhinnor (rinnande näsa, salivation, bronkorré) debuterar snabbt till följd av direkt lokal påverkan (sarin). Tecken på systemförgiftning ses i regel senare, men kan komma inom minuter efter kraftig exponering. Behandlingen innefattar avklädning/hudsanering, antidottillförsel med atropin och oxim, bensodiazepintillförsel samt intensivvårdsterapi.
Symtom/fynd
Symtomen beror på stimulering av kolinerga muskarin- och nikotinreceptorer perifert och centralt.
Tiden till symtomdebut varierar med typ av exponering (inhalation eller hudkontakt). Efter hudkontakt kan latenstiden vara flera timmar.
Vid lindrig- måttlig förgiftning ses illamående, kräkningar, buksmärtor, diarré, svettningar, ökad salivation och bronkialsekretion, hosta, muskelsvaghet, oro, yrsel, mios, tårflöde och takykardi.
I svårare fall tillkommer andningsinsufficiens till följd av svaghet i andningsmuskulaturen, centralt utlöst andningsdepression, bronkospasm och bronkialsekretion. Bradykardi, cirkulationssvikt, CNS-depression och kramper.
Provtagning/undersökning
Syrabasstatus, elektrolyter och blodsocker.
Plasmakolinesterasaktivitet (P-kolinesteras).
Diagnostiskt EKG.
Övervakning/behandling
Personsanering ska utföras före intagning på sjukhus, se lokal katastrofmedicinsk plan.
Risken för sekundärkontamination av sjukvårdspersonal är liten. Sedvanlig skyddsutrustning (nitrilhandskar, visir, förkläde) är tillräckligt. Undvik kontakt med maginnehåll och kontaminerade kläder (förslut i plastpåse)
Arytmiövervakning på intensivvårdsavdelning. Intubation och respiratorbehandling på vid indikation.
Atropin: Vid kolinerga symtom (tårflöde, bronkialsekretion, bradyardi mm) ges atropin iv, initialt 1-2 mg (barn 0,02-0,05 mg/kg). Vid otillräcklig effekt dubbleras närmast föregående dos (sic) var 5:e minut tills adekvat atropinisering föreligger. Tillförseln av atropin styrs alltså av hur kraftig den kolinerga stimuleringen är. Man strävar efter att inte behöva suga upp sekret från patientens luftvägar oftare än var 5:e minut, att hålla pulsfrekvensen på ca 80 slag/minut samt att häva ev bronkospasm. Vid svår förgiftning kan atropin ges som infusion. RING GIC.
Oxim: bör ges snarast möjligt efter påbörjad atropinbehandling. Initialt ges obidoxim (Toxogonin 0,25 g/ml) iv eller im, 250 mg till vuxna (barn 4 mg/kg) under 5-10 min. Denna dos kan upprepas var 8:e timme eller ges som kontinuerlig infusion (750 mg/dygn). Avvakta infusionsbehandling tills antalet exponerade patienter samt oximtillgång har fastställts. RING GIC
Bensodiazepiner ges iv vid kramper, höga doser kan behövas.
Det finns autoinjektorer som innehåller atropin samt en oxim respektive bensodiazepin. För närmare information kontakta tjänsteman i beredskap (TIB), Socialstyrelsen.
Toxicitet/koncentration
Samtliga nervgaser har mycket hög toxicitet.
Förekomst/preparat
Nervgaserna är -namnet till trots- inte särskilt flyktiga. Sarin och soman kan ge inhalationsförgiftning och försvinner relativt snabbt ur miljön. Tabun, VX och novichok är oljiga och förångas inte nämnvärt. De är beständiga under lång tid i miljön.
Sökord:
Tabun, Sarin, Soman, VX, Novichok.
13.) Retande gaser
Sammanfattning
Retande gaser är ett samlingsbegrepp för gaser som kan skada luftvägarnas slemhinnor och ge upphov till retsymtom från ögon och luftvägar. Toxiskt lungödem är en allvarlig komplikation som kan manifestera sig efter ett ibland symtomfattigt intervall på upp till 24 (- 48) timmar. Initiala retsymtom är då oftast uttalade men kan vara beskedliga eller saknas efter ren exponering för fosgen eller nitrösa gaser.
Behandling med kortison i inhalationsform, bronkvidgande medel, syrgas och vb andningsunderstöd kan vara indicerad.
Symtom/fynd
Retsymtom från ögon och luftvägar. Hosta, salivering, dyspné, bronkospasm, bröstsmärtor, hemoptys, cyanos, lungödem. Bilaterala krepiterande lungrassel är vanligt. Obstruktiva auskultationsfynd förekommer.
Exponerade personer med lindriga symtom från luftvägarna (sveda i mun, svalg och bröst, salivation, hostretning, lättare heshet och obehagskänsla i bröstet) behöver inte behandlas eller läggas in, men de bör undvika kroppsansträngning och informeras om att uppsöka sjukvård om symtomen tilltar eller inte ger med sig inom något dygn. Har symtom uppkommit efter exponering för fosgen eller nitrösa gaser bör förebyggande behandling med inhalationssteroider övervägas.
Patienter med allvarliga symtom (intensiv hosta, hemoptys, dyspné, försämrad syresättning, laryngospasm, bronkospasm, allmänpåverkan, toxiskt lungödem) bör observeras på sjukhus minst 24(-48) timmar. Även de som vid ankomsten är symtomfria, men som har haft allvarliga symtom initialt, bör observeras på sjukhus med tanke på risken för utveckling av toxiskt lungödem. När det gäller fosgen och nitrösa gaser kan initiala retsymtom vara mycket beskedliga varför exponeringsgraden får avgöra behovet av observation på sjukhus. Alla patienter som lämnar sjukhuset ska informeras om att återkomma om andningsbesvär uppkommer.
Syrgas bör ges till alla med uttalade retsymtom, dyspné eller hypoxi.
Kortikosteroider kan troligen förebygga aggravering av slemhinneskadan och därmed utvecklingen av toxiskt lungödem och bör ges som inhalation. Systembehandling med steroider är kontroversiell och rekommenderas inte. Indikation för kortikosteroidbehandling föreligger om patienten har haft allvarliga initiala retsymtom med intensiv, besvärande hosta, andningspåverkan, obstruktivitet eller varit exponerad för höga halter fosgen eller nitrösa gaser.
Bronkdilaterande medel (inhalation av t ex salbutamol eller terbutalin i sedvanlig dosering) ges före steroidinhalationen för att förebygga bronkospasm och för att öka den perifera deponeringen.
Dosering av kortison: Administrering med inhalator (t ex turbohaler): Initialt ges 10 inhalationer à 400 mikrogram budesonid (till barn mindre än 12 år halveras vuxendosen). Efter varje inhalation bör patienten hålla andan i ca 10 sek. Nästa inhalation görs efter ett par normala andetag.Vid svåra symtom eller massiv exponering ges ytterligare 4-5 inhalationer 1-2 ggr den närmaste timmen och ev 2-3 ggr till under det första dygnet. Administrering via nebulisator: 4 ampuller (till barn mindre än 12 år ges 2 ampuller) à 2 ml budenosid suspension 0,5 mg/ml tillsättes nebulisator. Halva denna dos upprepas sedan 2-3 ggr under de närmaste timmarna och ev vid ytterligare 2-3 tillfällen under det första dygnet.
Vid obstruktiva symtom ges förslagsvis salbutamol 5 mg (barn 0,1 mg/kg) och ipratropium (Atrovent) 0,5 mg via nebulisator. Atrovent ges endast till barn över 12 år och då i samma dos som till vuxna. Vid otillräcklig effekt kan terbutalin ges 0,25-0,5 mg (barn 5 mikrog/kg) sc, eller iv under fem minuter.
Ev teofyllamin10-15 ml (barn 5 mg/kg) iv långsamt under ca 20 minuter.
Assisterad eller kontrollerad andning vid behov. Vid lungödem övertrycksandning med CPAP (continuous positive airway pressure), NIV (non-invasiv ventilation) eller intubera och anpassa PEEP (positive endexpiratory pressure) vid respiratorbehandling. Diuretika är inte av värde.
Vid kraftig exponering för retande gaser bör antibiotika övervägas pga utbredd slemhinneskada och därmed ökad infektionsrisk.
Toxicitet/koncentration
Skadans lokalisation och utbredning beror på ämnets kemiska och fysikaliska egenskaper (reaktivitet, vattenlöslighet, partikelstorlek) samt omständigheterna vid exponeringen (exponeringstid, koncentration). Ämnen som klor och isocyanater är mycket reaktiva och ger redan i låga koncentrationer allvarliga skador.
Ämnen med hög vattenlöslighet (t ex akrolein, alkali, ammoniak, formaldehyd, fluorväte, klorväte, syror, zinkklorid) når vid kortvarig exponering inte de nedre luftvägarna utan löser sig i slemhinnornas vätskeskikt i de övre luftvägarna (näsa, mun, svalg och de stora luftrören).
Ämnen som är mindre vattenlösliga (t ex fenol, svaveldioxid) når redan vid kortvarig exponering de medelstora bronkerna och vid något längre exponering de distala, finare luftvägsgrenarna och alveolerna.
Ämnen med låg vattenlöslighet (t ex fosgen, isocyanater, klor, klordioxid, nitrösa gaser, ozon) når redan i låga koncentrationer och vid kortvarig exponering de finare luftvägsgrenarna och alveolerna. Fosgen och nitrösa gaser skiljer sig från de övriga då de endast ger beskedliga initiala retsymtom.
Som exempel kan nämnas att vid exponering för ammoniak ses allvarlig lungpåverkan vid koncentrationer på ca 500-700 ppm medan motsvarande värden för klorgas är 40-60 ppm.
Förekomst/preparat
Exempelvis brandrök, avgaser, industriutsläpp, utsläpp från reningsanläggningar, Ismaskiner i sporthallar (nitrösa gaser).
Mycket toxiskt växtgift som kan orsaka allvarliga, framför allt gastrointestinala symtom vid peroralt intag och livshotande förgiftning efter parenteral tillförsel. Hela växten, speciellt fröna, innehåller ricin (toxalbumin), som är extremt giftigt och stör proteinsyntesen i kroppen. Ett fåtal söndertuggade frön kan ge uttalade gastro-intestinala symtom, men från nedsvalda oskadade frön frigörs ingen nämnvärd toxinmängd. Ricinolja är ogiftig eftersom ricin inte är lösligt i olja. Symtomatisk behandling.
Symtom/fynd
Symtomdebut vanligen 2-10 timmar efter intag av tuggade frön. Inom ett till flera dygn tilltagande svår gastro-intestinal retning med intensiva ofta blodiga diarréer och påföljande dehydrering. Även slemhinneskador i mun, svalg och esofagus förekommer. I de svåraste fallen kan även symtom från andra organsystem uppkomma. Efter parenteral tillförsel ses ett långdraget förlopp med multiorganskador. I svåra fall hemolys, kramper,njur- och leversvikt samt cirkulatorisk chock.
Provtagning/undersökning
Blodstatus, elektrolyter, koagulationsstatus, lever- och njurprover. Syra-basstatus.
Övervakning/behandling
Ventrikelsköljning och/eller kol om befogat med hänsyn till tidsförlopp.
Vid accidentellt intag av ett fåtal ricinfrö som svalts hela övervakas patienen minst 8 timmar. Om intag i självskadesyfte eller vid större intag ( ≥ 5 frön om vuxen)/tuggade frön så utökas övervakningen till 12 timmar. Symtomfri patient kan sedan skrivas ut men uppmans återkomma om debut av gastrointestinala symtom under de närmast påföljande dagarna.
Symtomatisk behandling riktad mot vätske- och elektrolytrubbningar samt hotande organsvikt. RING GIC.
Toxicitet/koncentration
Ett fåtal tuggade frön kan ge påtagliga gastro-intestinala symtom men livshotande förgiftning har främst setts efter parenteral administrering.
Förekomst/preparat
Ej helt ovanlig odlad trädgårdsväxt, Ricinus communis (Euphorbiaceae). Fröpåsar finns att köpa. Fröna är bönliknande, hårda, dekorativa, oftast marmorerade i vitt, grått, brunt eller svart. De kan även förekomma i t ex halsband och leksaker (turistsouvenirer). De uppges smaka gott. Risk för framställning i terrorsyfte, finns upptaget på listor över potentiella kemiska stridsmedel.
Sökord:
Ricinus communis.
15.) Senapsgas
Risk för allvarlig, svårbehandlad förgiftning!
Sammanfattning
Högtoxiskt kemiskt stridsmedel. Hudexponering ger lokal skada och absorption med risk för systempåverkan. Tidig sanering av exponerad hud är av största vikt.
Sjukvårdspersonal i kontakt med osanerade personer ska bära kemskyddsutrustning.
Symtom/fynd
Svåra och långdragna lokala ögon- och hudskador. Debut efter latens på 3-6 timmar, blåsbildning efter 10-12 timmar.
Gastrointestinala symtom (diarré, kräkningar, buksmärtor) ses både efter förtäring och efter hudexponering, men med några timmars latens i det senare fallet.
Benmärgsdepression (radiomimetisk effekt) efter hudkontakt, förtäring och inhalation. Medför infektionsbenägenhet och blödningsrisk.
Risk för toxiskt lungödem inom ett dygn efter inhalation. Sårbildning i luftvägarna.
Senapsgas absorberas snabbt och behandling måste sättas in omedelbart för att vara effektiv.
Klorkalk + magnesiumoxid med preparatnamnet "Första hjälpen - senapsgas" (Personsaneringsmedel 104) är ett hudsaneringspulver för behandling i akutskedet.
Om personsaneringsmedel inte finns tillgängligt ska sanering med tvål och stora mängder vatten utföras snarast.
Sanering av huden påbörjas snarast och bör ske utomhus. Använd skyddsutrustning.
Pudra rikligt med saneringspulver över exponerade områden (inklusive kläder). Tag av (eller klipp bort) förorenat tyg, ringar, klockor etc, utan att vidröra senapsgasen. Lägg förorenade kläder mm i dubbla plastsäckar. Skrapa försiktigt bort förtjockad, kletig senapsgas med träspatel, kniv eller liknande. Undvik att därvid gnida in senapsgasen i huden. Lättflytande senapsgas bör försiktigt sugas upp med kompresser. Pudra åter saneringsmedel över kontaminerade hudområden. Massera in saneringsmedlet försiktigt och borsta därefter bort det efter någon minut. Skölj sedan huden med vatten. Om saneringspulver blir kvar, särskilt på fuktig hud, kan uttalad hudirritation uppkomma. Avsluta med noggrann tvättning av hela kroppen med tvål och vatten. För ytterligare detaljer, RING GIC.
Sedvanlig brännskadebehandling. Eventuella blåsor ska inte punkteras.
Rehydrering.
Observera risken för benmärgsdepression med åtföljande blödningsbenägenhet och infektionskänslighet.
Syrgastillförsel efter behov och strikt vila efter inhalationsexponering. Se särskilt dokument, Retande gaser. Vid ögonstänk spola omgående och ihållande med mjuk vattenstråle minst 15 minuter. Slut därefter ögonlocken och rengör ögonregionen försiktigt med tvål och vatten. Saneringspulver får inte användas i eller omkring ögonen.
Toxicitet/koncentration
Prognosen och förloppet är helt beroende på graden av exponering och avgörande är hur snabbt initial behandling kan igångsättas. En progressiv leukopeni på dag 4 eller 5 indikerar en allvarlig påverkan på immunsystemet.
Sår läker vanligen spontant inom 4-6 veckor . I svåra fall kan det ta månader för blåsbildande sår att läka.
Sepsis och lungskador är de vanligaste dödsorsakerna.
Förekomst/preparat
I Sverige främst risk för fiskare som råkat få upp gasbehållare i fiskegarn.
Sökord:
Mustard gas.
16.) Toluendiisocyanat
Sammanfattning
Toluendiisocyanat är en vätska med stickande doft och frätande egenskaper. Inandning av höga koncentrationer kan ge uttalade restsymtom från luftvägarna inklusive lungödem. Hudexponering ger rodnad men ej allvarliga hudskador medan allvarliga frätskador kan förekomma vid ögonexponering.
Behandla genom att evakuera drabbade till frisk luft. Torka av och spola vätskeexponerad hud med vatten. Vid ögonexponering spolas ögonen med vatten.
Absorption ledande till systemeffekter förekommer inte.
Omhändertagande av avklädd patient utanför het zon medför ingen risk för sjukvårdspersonal som bär handskar och långärmat förkläde eller motsvarande skyddskläder.
Symtom/behandling
Inhalation: Toluendiisocyanat är kraftigt retande på slemhinnor i övre luftvägarna. Exponering kan leda till sveda i näsa & svalg, bronkokonstriktion och dyspné. Toxiskt lungödem kan uppkomma med fördröjning (12-24 timmar) men i dessa fall har initiala luftvägssymptom varit uttalade.
Behandling: Se RETANDE GASER. Inhalation av luftrörsvidgande läkemedel och kortison. Upprepad luftvägsexponering för lägre koncentrationer har medfört sensitisering med uttalade symptom även vid exponering för mycket låga nivåer.
Hudexponering: Är irriterande och medför rodnad. Allvarligare hudskador finns inte beskrivna.
Behandling: Torka av med en torr trasa. Spola ymnigt med vatten och tvätta noggrant med tvål och vatten.
Ögonexponering: Exponering i ögon av stänk eller höga luftkoncentrationer ger rodnad, smärta och ökat tårflöde. Allvarliga ögonskador förekommer.
Behandling: Skölj med vatten under minst 15 minuter efter stänk eller exponering av höga koncentrationer i luft. Undersökning av ögonläkare ska sedan göras.
Inhalationsexponering: Se RETANDE GASER. Ingen risk för sent toxiskt lungödem utan kraftiga initiala retsymptom
Toxicitet/koncentration
Förnimbar vid låg konc (0,03 ppm). Påtagliga retsymptom vid 0,5 ppm men högre koncentrationer (5 ppm) krävs för allvarliga luftvägssymptom.
Förekomst/preparat
CAS-nr: 584-84-9, 91-08-7. UN-nr: 2078
Toluendiisocyanat är en färglös eller lätt gulfärgad vätska med stickande doft och låg flyktighet. Förkommer både som 2,4- och 2,6-isomerer. Kommersiellt tillgängliga produkter innehåller som regel en blandning av dessa i olika proportioner. Används vid tillverkning av polyuretanskum, färger och plaster.
Sökord:
17.) Vinylklorid
Sammanfattning
Vinylklorid är en mycket brandfarlig gas som används inom industrin, främst för framställning av plast (PVC). Transporteras som trycksatt vätska.
Gasen är färglös och saknar tydlig doft/varnande egenskaper. Efter inhalationsexponering uppkommer ofta huvudvärk följt av dosberoende CNS-påverkan från yrsel till djup medvetandesänkning vid kraftig exponering. Gasen medför risk för hjärtarytmier under akutskedet. Hepatotoxicitet finns beskrivet hos djur.
Patient som exponerats för gasen behöver inte annan sanering än avklädning. Avklädd patient utgör ingen risk för sekundärkontamination av sjukhuspersonal.
Symtom/behandling
Inhalation: Relativt lågpotent anestesiframkallande gas med svag sötaktig lukt. Huvudvärk och torrhetskänsla i ögon vid låggradig exponering. Yrsel, berusningssymtom och medvetslöshet vid exponering för mycket höga halter. Arytmirisk på grund av ökad känslighet i myokardiet för katekolaminer.
Behandling: Avbryt exponering och ge syrgas. Beroende av grad av medvetandepåverkan, säkerställande av fri luftväg. Intubation och respiratorbehandling kan behövas. Hypotension behandlas i första hand med vätskebolus. Adrenerga läkemedel, inklusive adrenalin vid HLR, bör undvikas på grund av ökad arytmirisk.
Provtagning/undersökning
Syrabas och elektrolyter. Vid signifikant exponering, blod-, lever- och njurstatus.
Övervakning
Medvetandegrad, andning och cirkulation. Om patienten är vid medvetande bör strikt vila iakttas. Diagnostiskt EKG. Kontinuerlig EKG-övervakning rekommenderas under minst 4 timmar vid påtagliga symtom.
Toxicitet/koncentration
Lätt sötaktig lukt, saknar retande egenskaper även vid nivåer som är toxiska. Gasen är tyngre än luft och ansamlas på botten i slutna utrymmen (tex en tank). Gasen är brandfarlig med explosionsgränser i luft på ca 4–30% (vid 20℃). Halter i inandningsluften från 1,6–2,5 % ger påverkad kognition och motorik. Även sensitisering av myokardiet förkommer vid dessa nivåer. Högre halter kan ge medvetslöshet.
Förekomst/preparat
CAS-nr: 75-01-4.UN-nr: 1086.
Färglös gas som är brandfarlig. Används främst för framställning av polyvinyklorid. Synonym: monokloretylen.